Hoppa till huvudinnehåll
Av

Viktiga krav från LO:s tiopunktsprogram bortförhandlade

När S och MP gör upp om arbetsmarknadspolitiken är arbetarkrav inte längre aktuella. Flera av Socialdemokraternas löften sedan tidigare sviks.


I Proletären nr 39 påminde vi om det tiopunktsprogram för ordning och reda på arbetsmarknaden som Socialdemokraterna och LO lade fram i november 2013. När Socialdemokraterna nu bildar regering med Miljöpartiet är löftena i programmet som bortblåsta.

I tiopunktsprogrammet lovades bland annat att arbetskraftsimport endast skulle godkännas efter prövande mot arbetsmarknaden, dvs en tillbakagång till det regelverk som gällde före Alliansens och Miljöpartiets lagändring 2008.

I förhandlingarna inför ett regeringsbildande har Socialdemokraterna backat och låter Miljöpartiets migrationsuppgörelse med Alliansregeringen från 2011 stå fast. I den tre år gamla uppgörelsen mellan Miljöpartiet och Alliansen fick frågorna om asylpolitik och vård för papperslösa störst medialt utrymme. Frågan om arbetskraftsimporten kom i skymundan.

Faktum är att uppgörelsen underlättade för så kallad ”cirkulär migration”, alltså att importerad lågavlönad arbetskraft ska kunna utvisas när den inte längre behövs. Ett cyniskt utnyttjande av de människor som utgör arbetskraften, och ett undergrävande av arbetarklassens ställning i Sverige.

Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv jublar naturligtvis över beslutet att låta den tidigare överenskommelsen stå fast. Det är fortsatt fritt fram för kapitalister i Sverige att anlita utländsk arbetskraft till löner långt under svenska kollektivavtal.

Miljöpartiet satt i en stark förhandlings-position gentemot Socialdemokraterna inför regeringsbildandet. Uppgörelsen med Alliansen om migrationspolitiken är en av Miljöpartiets få bekräftelser på att de faktiskt kan påverka, och därför inget de gärna förhandlar bort.

Flera andra viktiga arbetarkrav från uppgörelsen mellan sossarna och LO har också fått stryka på foten när Socialdemokraterna förhandlat med Miljöpartiet. Löftet att riva upp Lex Laval är som bortblåst. Att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige, har ersatts med att svenska löner ska gälla. Vad ”svenska löner” innebär förtydligas inte.

Något som avsevärt skulle inskränka arbetsköparnas makt på arbetsmarknaden var löftet om att förbjuda inhyrd arbetskraft för stadigvarande arbetskraftsbehov. Även detta har fått stryka på foten, och även under kommande regering kan företag åsidosätta Las med hjälp av bemanningsföretag.

Socialdemokraterna och LO lovade också en ändring i Lagen om offentlig upphandling (LOU), där man skulle möjliggöra krav om kollektivavtal. Företagen som erbjuder en upphandlad tjänst skulle också kunna redovisa alla intäkter och utgifter kopplade till upphandlingen. Även detta har helt försvunnit i förhandlingarna med Miljöpartiet.

Socialdemokraternas och LO:s tiopunktsprogram för ordning och reda på arbetsmarknaden skulle, om det genomförts i sin helhet, avsevärt stärka arbetarklassens ställning på arbetsmarknaden.

Men i ett läge där Socialdemokraterna bildat minoritetsregering med Miljöpartiet, och behöver stöd från några av Allianspartierna för att få igenom sin budget, är arbetarkrav inte aktuella. Det är samförstånd över blockgränserna, och fortsatt klassamarbete som gäller för Socialdemokraterna och den nya regeringen.