Hoppa till huvudinnehåll
Av

Utsikt från tak och stampade jordgolv


Såg av en tillfällighet en notis i en tidning att det var kollektivavtalets dag den 17 mars. Hur har jag kunnat missa detta i alla år?

Som gammal bagare tyckte jag att det till och med verkar vettigare än ”kanelbullens dag”, så jag googlade på det. Då dök det upp en rubrik: Utsikt från ett tak! Det var en byggnadsarbetare i Stockholm som kunde konstatera att det i år var glest, för att inte säga helt tomt i leden. Man anar ett visst vemod när han skriver: ”Visst har det varit häftigt att se flera tusen byggnadsarbetare i arbetskläder samlas på Sergels torg för att visa hur viktigt vi tycker det är med kollektivavtal.”

Visst, det hade varit mycket häftigare än att följa Kommunistiska Partiets motion i Lysekil med krav om kollektivavtal vid kommunal upphandling, för det kändes mer som en lång dags färd mot natt. Vi lämnade in motionen i februari 2005, den återremitterades strax efter och kom inte till fullmäktige förrän 2009.

I denna långa dags färd mot natt såg den dock dagens ljus eftersom vi lyckades få majoritet för förslaget. På den tiden fanns det några enstaka sossar som brann för frågan och vi lyckades tillsammans övertyga majoriteten att rösta för Kommunisternas motion, 21 för, 19 emot och en avstod. Strålande, men vart tog beslutet vägen?

Ja, Lysekils kommun hade väl inte så mycket upphandling att fullmäktigebeslutet kom i ”skarpt läge”. Skam att säga så konfronterades vi inte med majoritetsbeslutet förrän två år senare, 2011, då det gamla beslutet om upphandling skulle revideras. Då blev det uppenbart att majoritetsbeslutet aldrig skrivits in i kommunens ”regelverk för inköp”. Eftersom vi sysslar med klasspolitik och inte juridik och processer in i återvändsgränder lät vi saken bero.

2011 blev beslutet omvänt, vi förlorade med 21 mot 18 trots att vi kommunister tycker att vi argumenterade väl. Kommunisternas representant hävdade att lönedumpning inte är bra för någon del av samhället. Den drabbar inte bara de inhyrda arbetarna som ofta med usla löner och uselt boende bara tjänar sina entreprenörer. Det är lika mycket ett medel att pressa löner och arbetsvillkor för hela arbetarklassen. Till och med en lokal specerihandlare borde vara orolig för hur samhällets köpkraft och skattekraft på sikt kommer att undermineras genom denna politik.

Vi har naturligtvis ont om specerihandlare i fullmäktige. Men visst är det anmärkningsvärt att svenska politiker på alla nivåer så till den grad underkastar sig EU:s krav att de offrar sin heder för att INTE godkänna en skrivning om så minimala rättigheter för arbetarna som svenskt kollektivavtal egentligen handlar om.

Utsikt från ett tak skrev byggnadsarbetaren från Stockholm, förmodligen inte medvetet vitsigt men med kollektivavtalet som tak så skulle lönedumpningen vara ett faktum. Vi ser det mer som ett stampat jordgolv.

Om man bara ser till lönenivån, skulle även ett infriat krav på kollektivavtal leda till dumpning eftersom kollektivavtalets minimilön är avsevärt mycket lägre än det i praktiken gällande. Men det är inte ”bara” lönenivån det handlar om.

Själva vitsen med EU:s gränslösa arbetskrafts-”friheter” är att pressa tillbaka arbetarklassens villkor och rättigheter på bred front. Pressa priset för varan arbetskraft helt enkelt. Med ett kollektivavtalskrav vid upphandling kan man lättare sätta fingret också på EU-liberalismens tafsande på de sociala och arbetsrättsliga villkoren.

Tro inte heller att kommunerna frivilligt avstår rätten att delta i en offentlig upphandling där hela Europas arbetslöshet ligger i vågskålen som lönepressare. De sörjer inte ”den lagliga möjligheten” att kräva kollektivavtal vid upphandling.

Vi som är på det klara med EU:s verkliga visioner måste på alla plan sätta käppar i hjulen. Motionen med krav på kollektivavtal gynnar detta arbete, det är en käpp i detta hjul, så enkelt är det.
Yngve Berlin

ledamot (K) i Lysekils kommunstyrelse