Ojämställdhet bakom kvinnors psykiska ohälsa

Publicerad 8 november 2013

Den psykiska ohälsan bland kvinnor ökar och det är idag en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivningar. En undersökning som Länsförsäkringar har gjort visar att bristen på jämställdhet och kvinnors större ansvar för hemmet är en viktig orsak.

Bilder
Fakta och bakgrund
Vad ligger bakom psykisk ohälsa?
  • Undersökningen är utförd av PFM Research på uppdrag av Länsförsäkringar.
  • 1000 kvinnor och män tillfrågats om anledningen till att kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa.
  • 60 procent av kvinnorna och 42 procent av männen anger ”ojämlikt hemma” som största anledning.
  • Som jämförelse uppger 19 procent av kvinnorna och 26 procent av männen att anledningen är att kvinnor är mer känsliga för stress än män. 29 respektive 37 procent menar att det anses mer okej för kvinnor att vara sjukskrivna för psykisk ohälsa.
  • De tillfrågade har även fått välja en eller flera konkreta orsaker till den psykiska ohälsan. Flest (58 procent av kvinnorna och 46 procent av männen) svarar att större ansvar för att handla, städa och laga mat är orsak, tätt följt (44 res-pektive 41 procent) av ökat arbetstempo i typiskt kvinnliga yrken som orsak.
  • På frågan om vem som bär ansvar för att minska den psykiska ohälsan anger flest (45 respektive 40 procent) samhället/staten.

”Många män hjälper till, men det är oftare kvinnor som har helhetsbilden över allt som sker.”

Totalt svarar 60 procent av kvinnorna i undersökningen att ojämlikhet i hemmet är den största anledningen till att kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa. Och drygt 40 procent av männen håller med. Även ökad stress i kvinnodominerade yrken anges som anledning.

Trots att Sverige är ett relativt jämställt land lever fortfarande traditionella könsroller kvar i hemmet. Och samtidigt ökar stressen i många typiskt kvinnliga yrken. Anna-Karin Lindeberg, hälsostrateg på Länsförsäkringar och talesperson för undersökningen, tror på kopplingen till könsroller.

– Det ser vi både utifrån denna undersökning och i andra undersökningar. Kvinnor gör kvinnosysslor, och män gör manssysslor. Det som ska göras ofta, det är ofta kvinnosysslor, medan det männen ansvarar för ska göras mer sällan. Kvinnor tar därför oftare det dagliga ansvaret och ser till att veckan går ihop, säger hon till Proletären över telefon.

Anna-Karin Lindeberg menar att detta på sätt och vis kan vara ett resultat av att arbetsmarknaden blivit mer jämställd och att fler kvinnor jobbar heltid än förr.

– Kvinnor måste då dra ett tyngre lass när de har samma krav på sig på arbetsmarknaden, men fortfarande större krav på sig hemma. Jämställdheten har inte kommit lika långt i hemmet.

Hon påpekar samtidigt att detta givetvis inte betyder att den stereotypa bilden av en man som enbart sitter hemma i soffan behöver stämma.

– Många män hjälper till, men det är oftare kvinnor som har helhetsbilden över allt som sker under veckan.

Trots att jämställdheten kan tyckas ha kommit långt i Sverige, så är det alltså fortfarande kvinnor som drar det tyngsta lasset hemma. Inte nödvändigtvis rent bokstavligt talat, utan framförallt när det gäller ansvar och planering. Det är ett uttryck för djupt liggande patriarkala strukturer.

Under lång tid har patriarkatet trängts tillbaka, av kvinnorörelsen och arbetarrörelsen, inte minst tack vare den offentliga sektorn som befriat kvinnan från delar av det tunga ansvar hon tidigare ålagts. Men strukturerna lever kvar och är kanske rent av på väg att stärkas.

Länsförsäkringars undersökning kommer sedan Försäkringskassan redan i våras presenterade siffror som visade att den psykiska ohälsan bland kvinnor har ökat markant. Framförallt är det kvinnor mitt i livet som får en psykiskt relaterad diagnos.

Sjukskrivningarna ökade totalt sett med 13 procent under 2012. Sjukpenningtalet, alltså antalet sjukdagar efter två veckor, har för kvinnor ökat från 8,5 till 9,8 sjukdagar på ett år, och för män från 5,1 till 5,6.

På tio år har andelen av dessa med psykiska diagnoser ökat från 29 procent till 37 procent och störst är alltså ökningen bland kvinnor. Enligt Anna-Karin Lindeberg går det inte att säkert svara på varför. Förutom obalansen mellan ansvarstagande hemma och på jobbet tror hon att den osäkra arbetsmarknaden också spelar in.

– Det är fler kvinnor som jobbar ofrivilligt deltid eller i timanställningar. Det skapar stress.

• I undersökningen svarar många också att det kan hänga ihop med att stressen ökar i typiskt kvinnliga arbeten. Vad tror du det beror på?

– Det handlar ju främst om yrken inom vård och omsorg, där besparingarna varit väldigt påtagliga. När antalet arbetstimmar minskar ökar förstås stressen, menar Anna-Karin Lindeberg. Hon lyfter också fram att arbetet inom vård- och omsorgssektorn blivit mer mekaniskt.

– Många som jobbar inom sektorn vill göra skillnad och hjälpa andra, och lägga ner mycket hjärta i sitt arbete, men det finns inte alltid tid till det.

Själv tror Anna-Karin Lindeberg att den privata vårdsektorn gör det möjligt för anställda att byta arbetsplats, om de inte trivs inom det kommunala. Samtidigt påpekar hon att undersökningar visar att bemanningen är lägre i till exempel privata äldreboenden än i kommunala.

– Där finns ett annat tänk, att verksamheten ska bära sig själv och att kostnaderna ska pressas, resonerar hon.

Den privata sektorn kan förstås för många, både anställda och vårdtagare, ses som ett alternativ när den kommunala verksamheten går kräftgång efter åratal av besparingar. Förståeligt, förvisso. Men kan verkligen vård som drivs utifrån kostnadskalkyler och vinstkrav minska stressen och göra arbetet mindre mekaniskt?

En stärkt offentlig sektor där vård och omsorg drivs efter samhällets, de anställdas, och vårdtagarnas behov är en viktig kvinnofråga. En fungerande och väl utbyggd offentlig sektor minskar inte bara stressen och påfrestningarna för de, ofta kvinnliga, anställda utan också på alla familjer, i praktiken ofta kvinnor, som tvingas ta större ansvar för vård av sjuka och äldre när både den offentliga och privata vården sviker.

En väl fungerande offentlig sektor är dock inte tillräckligt. Ingen offentlig sektor i världen kan ersätta allt hemarbete, och framförallt inte ansvaret för hemarbetet. För att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor, och därmed minska den psykiska ohälsan, räcker det inte att ge förutsättningar för jämställdhet. Det krävs ett aktivt arbete för att driva på det som borde vara självklart, att män och kvinnor delar på ansvar och arbete i både hem och samhället i stort, och en aktiv kamp mot de vinstintressen som pressar tillbaka det vi vunnit i jämställdhet.