Under ett dygn i fredags var det åter strejk i Stockholms tunnelbana. Connex hade mobiliserat samtliga sina chefer och arbetsledare som strejkbrytare när förare från både SEKO och syndikalisterna strejkade.

”10 minuters trafik på grund av politisk strejk” stod det på tunnelbanans anslagstavlor redan under morgonen. Detta var inte sant, de cirka 40 förare som tillhör SAC och skulle strejka för politiska krav hade mest eftermiddagsjobb denna dag. Dessutom informerade aldrig Connex resenärerna i centrum om att tågen kördes på avkortade linjer under fredagen. Resenärer från de sydvästra förorterna, på linjen till Norsborg, fick lära sig det på det hårda sättet. Tunnelbanestationerna söder om Sätra var stängda.

Av de SEKO-anslutna förare som skulle ha arbetat under dagen strejkade cirka 80 enligt fackklubben. SEKO klubb 119, som organiserar de allra flesta förarna, kunde tidigt rapportera att mellan 40 och 70 procent av de förare som skulle arbeta på de tre tunnelbanelinjerna var i kamp. På den blåa linjen var uppslutningen bättre än under förra strejken i oktober. Alla dessa strejkade både för meddelarfrihet på arbetsplatsen och naturligtvis för kravet att deras avskedade ordförande Per Johansson skulle få behålla sitt arbete. Om denna strejk informerade Connex inte alls under dagen.

Under kvällen tilltog Connex problem att upprätthålla någon trafik i tunnelbanan. Turtätheten avtog och sent på kvällen hade Connex problem att få in tågen i depå för natten.

Skrämseltaktik
Connex hade denna gång haft mer tid till sina förberedelser eftersom den politiska strejken varslats på vanligt sätt. Redan på tisdagen krävde man sjukintyg från första dagen för alla anställda under den kommande veckan. En sådan åtgärd ska vara individuell, till hjälp för rehabilitering, och detta avtalsbrott har SEKO begärt tvisteförhandling om. Erkänner inte Connex sitt fel kommer de att bli stämda ytterligare en gång.

I ett personalmeddelande dagen innan strejkerna skriver man att både Connex och SEKO tar avstånd från olovliga aktioner. Sedan lovar Connex att den kommande dagen ”kommer chefer att finnas ute på depåer och arbetsplatser som ett stöd för dig som är där för att utföra ditt arbete”. Så kan man formulera ett hot som ett löfte och så gott som alla förare uppfattade detta som ett hot.

En stor andel av de tåg som gick kördes av inkallade arbetsledare och chefer från företaget. Vid alla depåer för tunnelbanetågen fanns särskilt inkallade vakter från bevakningsföretag som med hjälp av arbetsscheman kontrollerade vilka anställda som fick komma in till sin arbetsplats. Depån i Högdalen ”skyddades” av inte mindre än sex vakter.

Connex skrämseltaktik lyckades till en del, det fanns SEKO-anslutna förare som inte vågade strejka. För alla förare som litade på sitt eget arbetarkollektiv, haft kontakt med klubben och sedan tog kamp blir det en uppgift att framöver dra med de tvehågsna.

Klockan 14 på fredagen hade SEKO klubb 119 också kallat till demonstration på Sergels Torg. Denna tid på dagen fick man inte den uppslutning av resenärer klubben hoppats på utan demonstrationen samlade 400 deltagare. Demonstrationståget dominerades varken av kollektivtrafikens arbetare eller arbetande kollektivtrafikanter utan mer av de som utifrån ville sätta sin egen prägel på en arbetarkamp.

LASSE SIMMONS
Proletären 47, 2005