En opinionsundersökning gjord två årtionden efter murens fall redogör för de forna östtyskarnas inställning till livet i Tyska demokratiska repub-liken, DDR. En klar majoritet av östtyskarna svarar att livet i forna DDR hade fler goda än dåliga sidor.

”DDR hade mer goda än dåliga sidor, det fanns en del problem, men livet var gott där”, svarade 49 procent av dem som till frågats. Åtta procent av de tillfrågade gick ett steg längre och höll med om påståendet: ”DDR hade till största delen goda sidor. Livet där var lyckligare och bättre än i ett förenat Tyskland av idag.” Vilket tillsammans gör att 57 procent av östtyskarna i studien utrycker sig mer positivt än negativt om livet i forna DDR.

Undersökningen offentliggjordes 28 juni i år och kommenterades 3 juli av det tyska etablissemangets tidning Der Spiegel. Detta antikommunistiska veckomagasin konstaterar surt följande i en artikel skriven av Julia Bonstein: ”Dessa opinionsundersökningsresultat…avslöjar att glorifieringen av forna Östtyskland har nått samhällets mitt. I dag är det i huvudsak inte de alltid nostalgiska som sörjer förlusten av DDR.”

I samma tidning uttalar sig andra inom etablissemanget som är upprörda över forskningsresultatet. Undersökningens resultat i sig ifrågasätts dock inte.

Klaus Schroeder, 59, samhällsforskare vid Berlins fria universitet, är en av dem. Han leder en institution som forskar kring DDR och beklagar att dagens unga tror mer på sina föräldrars berättelser om och upplevelser av Östtyskland än på det som står i dagens officiella tyska skolböcker. I dessa utmålas numera statsbildningen DDR som kriminell.

Men istället för att lyssna på skolelevernas åsikter, vilka de i mycket fått från sina östtyska föräldrar, kritiserar han eleverna för att de inte ställer upp på den officiella tyska historieskrivingen. Men vad som står i skolböcker väger lätt gentemot konversationer i familjekretsen. Något som den borgerlige forskaren beklagar.

Schroeder kom att få över 4000 kritiska brev som svar på sin inställning och sina sura kommentarer om undersökningen. Der Speigel rapporterar:

”En del av materialet ger en chockerande bild av hur tankarna går bland missnöjda arga medborgare. ’Sett ur dagens perspektiv, så tror jag att vi drevs ut ur paradiset när muren revs’, skriver en person, och en 38-årig man ’tackar gud’ att han fick möjlighet att leva i DDR, och han konstaterar att det inte var förrän med den tyska återföreningen som han såg människor som fruktade för sin tillvaro, tiggare och hemlösa människor. Idag beskrivs Tyskland som en ’slavstat’ och en ’kapitalets diktatur’, och en del brevskrivare avvisar Tyskland som, enligt deras uppfattning, alltför kapitalistiskt eller diktatoriskt och definitivt inte demokratiskt.
Schroeder anser att dylika uppfattningar är alarmerade.

’Jag är rädd att en majoritet av östtyskarna inte identifierar sig med det nuvarande sociopolitiska systemet.’”

Der Spiegel har följt upp några av de 4000 som skrev kritiska brev till forskaren Schroeder. Många av dem som kritiserar forskaren är människor som, enligt tidningen, inte gynnats av det tyska återförenandet eller lever kvar i det förgångna.

Diktatur då och nu
Men alla tillhör inte dessa grupper. Brev kom även från människor som fått det ekonomiskt bättre efter Tysklands sammanslagning.
Der Spiegel berättar om Thorstein Schön, som var lagbas för snickare i Stralsund vid Östersjön och som efter det tyska samgåendet fick ett för egen del ekonomiskt uppsving. Även om han inte längre äger Porschen han skaffade efter återföreningen, så ligger ett lejonskinn på golvet som souvenir efter en av många resor han gjort under de gångna tjugo åren.

”Det är ingen tvekan, jag har haft tur”, säger 51-åringen till Der Spiegel. Han fick ett stort byggkontrakt efter samgåendet och kunde starta en egen firma.

”Samtidigt sitter han i sin soffa och återger goda minnen från Östtyskland.

’Förr var en campingplats en plats där folket njöt av sin frihet tillsammans’ säger han. Vad han saknar mest idag är den där ’känslan av solidaritet och gemenskap’. Hans dom om DDR är klar: ’Vad mig anbelangar, vad vi hade under de dagarna var mindre av en diktatur än vad vi har idag.’

Han vill se lika löner och lika pensioner för invånarna i forna Östtyskland. Och när Schön börjar klaga på det återförenade Tyskland så innehåller hans tonläge självbekräftelse. Folk ljuger och luras överallt och för varandra, säger han, och dagens orättvisor är endast utförda på ett mer dolskt och utstuderat sätt än i DDR, där svältlöner och sönderskurna bildäck var okända fenomen. Schön kan inte för egen del redovisa ifall han varit utsatt för orättvisor i dagens Tyskland.

’Jag har det bättre idag än jag hade det förr’, säger han, ’men jag är inte mera nöjd.’ Schöns resonemang handlar mindre om kall logik än om att få rättvis bedömning. Vad som gör honom synnerligen missnöjd är ’den falska bilden av Öst som Väst målar upp idag.’ ”

Massorna räknas ej
En annan som Der Spiegel intervjuar i reportaget kallas för Birger, 30. Han kommer ursprungligen från Mecklenburg, Vorpommern. Han heter något annat, men eftersom han numera har jobb på ett bolag i Duisburg i västra Tyskland vill han inte skylta med sitt eget namn i intervjun. Han vill inte associeras med forna Östtyskland, eftersom det skulle ge hans namn dåligt rykte i firman.

”Birger” menar att det är viktigt att motsätta sig ”att de så kallade segrarna skriver historien”. Han hävdar att det i den offentliga debatten endast finns offer och gärningsmän i resonemangen kring dödsskjutningarna vid Berlinmuren, ”men massorna som levde normalt liv räknas inte”. 

Birger var tio år vid murens fall. Han studerade senare ekonomi och affärsadministration i Hamburg, och han flyttade till  Indien och därefter Sydafrika för att slutligen få ett arbete på företaget i Duisburg.

”Men ändå så försvarar Birger sitt före detta kommunistiska hemland. ’De flesta östtyska medborgare hade ett trevligt liv’, säger han. ’Jag tycker definitivt inte att det är bättre här.’ Med ’här’ menar han det återförenade Tyskland. /…/ Enligt Birgers uppfattning, finns det ingen fundamental skillnad mellan diktatur och frihet. ’Människorna som lever på fattigdomsgränsen idag saknar också rätten att resa./…/ Du kan inte säga att DDR var en olaglig stat, och att allt är bra idag’, säger den 30-årige för detta Mecklenburgaren. Idag, 20 år efter murens fall försvarar en absolut majoritet eller 57 procent av östtyskarna forna DDR”, skriver Der Spiegel.

Birger tror att ifall DDR hade funnits kvar hade han troligen arbetat inom något affärsföretag, och att resorna hade gått till Moskva och Prag istället för till Bryssel och London i dag.

Artikelförfattaren Julia Bon-stein är irriterad över undersökningens resultat och skriver frågande: ”Så aktualiseras frågan om igen: Fanns det ett normalt liv mitt i en skam?”

Samhällsforskaren Schroeder psykologiserar undersökningssvaren genom att säga att det handlar om personlig självrespekt från de forna östtyskarnas sida.

Tacksamhetsskuld?
Snickaren och företagsägaren Schön å sin sida, som intervjuas i Der Spiegel, avslutar med att konstatera:

”DDR, säger han, var ’ingen orättvis stat’ men ’mitt hem där mina framgångar och arbete var uppskattade.’

Schön upprepar med kraft historien om hur det tog honom år av hårt arbete innan han startade sin egen firma – före återföreningen, är han kvick att tillägga. ’De som arbetade hårt kunde också klara sig bra i DDR’. Detta säger han, är en av sanningarna som ständigt förnekas i tv:s pratprogram när västtyskar agerar ’som om alla östtyskar var lite dumma i huvudet och att vi fortfarande skulle stå på knäna i dessa dagar i evig tacksamhet för återföreningen’. Så vad exakt finns det att fira, frågar Schön sig själv?”

ERIK ANDERSON
Proletären nr 45, 2009