”Filippinerna är en social vulkan på väg att explodera”

Publicerad 14 november 2016
Ursprungsfolk demonstrerade 18 oktober mot USA:s dominans. Polisen svarade med brutalt våld.
Ursprungsfolk demonstrerade 18 oktober mot USA:s dominans. Polisen svarade med brutalt våld.

Vad händer i Filippinerna? Proletären har träffat Asterio Palima, representant för Filippinernas Nationella demokratiska front, NDF. Asterio Palimas bild av den nye presidenten Rodrigo Duterte, som vill bryta det militära samarbetet med USA och har inlett fredssamtal med den revolutionära rörelsen, skiljer sig kraftigt från den vi vanligtvis får höra.

Bilder
Fakta och bakgrund
Rodrigo Duterte
  • I presidentvalet 9 maj 2016 vann Rodrigo Duterte med 39,0 procent av rösterna mot 23,5 procent för Mar Roxas och 21,4 för Grace Poe.
  • Duterte tillträdde 30 juni.
Landfakta
  • Filippinernas yta är cirka två tredjedelar av Sveriges och består av 7000 öar.
  • Merparten av landets 100 miljoner invånare lever under fattiga förhållanden på landsbygden.
  • Naturresurserna består bland annat av bördig jordbruksmark och mineraltillgångar. Den främsta exportvaran är billig arbetskraft.
Nationella demokratiska fronten (NDF)
  • Nationella demokratiska fronten (NDF), i vilken Filippinernas kommunistparti (CPP) och Nya folk-armén (NPA) ingår, beskriver Filippinerna som ett halvkolonialt och halvfeodalt land i desperat behov av en nationell demokratisk revolution.
  • Sedan befrielsekriget inleddes 1969 har NPA befriat områden där nya organ för folkmakten upprättats. NPA och andra NDF-organisationer har också initierat eller stött sociala program, som upprättande av hälsokliniker och bekämpning av malaria, utbildningskampanjer, omfördelning av jord, kulturella aktiviteter med mera.
  • Bland NDF:s krav finns följande:
    • att garantera och förstärka de folkliga demokratiska rättigheterna.
    • att frigöra landet från alla ojämlika relationer med USA och andra utländska makter.
    • att genomföra en jordreform, modernisera jordbruket och göra landet självförsörjande på jordbruksprodukter samt industrialisera landsbygden.
    • att bryta USA:s, den inhemska borgarklassens och jordägarnas dominans över ekonomin genom nationalisering av industrin och bygget av en självständig och självförsörjande ekonomi.
    • att genomföra en allomfattande och progressiv socialpolitik.
    • att garantera morofolkets och andra nationella minoriteters och ursprungsfolks rätt till självbestämmande och demokrati.
    • att stärka kvinnornas deltagande

• Kan du ge oss en bakgrund om kampen i Filippinerna?

– Kampen började långt förre vår tid. På 1800-talet var Filippinerna en spansk koloni. Efter en omfattande och utdragen kamp befriade sig Filippinerna från Spanien 1898 och grundade den första republiken i Asien. Men snart invaderade USA landet och det filippinsk-amerikanska kriget bröt ut. 700000 filippiner dog, cirka tio procent av den dåvarande befolkningen.

– Redan 1902 var det USA som bestämde i Filippinerna. Bland det första de gjorde vara att ändra på utbildningssystemet. Allt för att bygga upp en kolonial mentalitet. Så har det varit i många år. Många ungdomar, ja till och med en del vuxna, vet idag inte mycket om vår riktiga historia. De tror att det som kommer från USA och väst är bäst för dem. Trots att USA tar allt, de äger allt från guldgruvor och oljeföretag till jordbruk.

• Hur stort är Filippinerna?

– Vi är över 100 miljoner människor som lever på en yta som är ungefär två tredjedelar av Sveriges. Levnadsförhållandena är mycket svåra för de flesta, en tredjedel av de filippinska arbetarna jobbar utomlands. I Asien är det bara Bangladesh som har sämre levnadsstandard än Filippinerna.

– Idag är de totala inkomsterna för de 30 procent av befolkningen som har det sämst i Filippinerna, över 30 miljoner människor, lika stora som inkomsterna för de 185 rikaste familjerna i landet. Ett enda risgryn representerar vad 30 procent av befolkningen tjänar, vilket kan jämföras med en hel skål full med ris som dessa 185 familjer tjänar. Filippinerna är en social vulkan som håller på att bryta ut.

• Vilka förhoppningarna har NDF på den nya presidenten Rodrigo Duterte?

– Förhoppningarna i landet är stora, alla har tröttnat på fattigdomen, korruptionen, kriminaliteten, drogerna och alla missförhållanden. Folket hoppas att Filippinerna ska bli mycket bättre. Rodrigo Duterte är en ny slags president, unik bland Filippinernas presidenter. Hans valkampanj var väldig modest. Han hade lite pengar, allt gjordes av frivilliga.

– Här i Sverige var det första gången som filippiner bedrev en valkampanj för att stödja en presidentkandidat.

• Varför är Duterte så populär?

– Duterte är en folkets man. Han pratar och förklarar så att människor förstår. Han har lovat stora förändringar och folket litar på honom. Han har sitt ursprung i medelklassen, långt ifrån de rika, och har offentligt beskrivit sig som vänster, även socialist. Han har också varit medlem i Patriotisk ungdom, en av de mest aktiva rörelserna i demokratirörelsen på 1960- och 1970-talen.

– Duterte var advokat, sedan åklagare och gick vidare till politiken där han blev borgmästare i Davao, Filippinernas tredje stad. Davao var då dåligt på många sätt med dödspatruller, knarkligor och annan kriminalitet som skrämde livet ur vanligt folk. Det var en stad där människor inte vågade sig ut på kvällen. Duterte har gjort Davao till en modern och trygg stad med minimalt med kriminalitet. En stad där människor känner sig trygga. Han säger att han ska göra i hela Filippinerna vad han gjorde i Davao. Folket stödjer honom. I opinionsundersökningar har han fått över 75 procents stöd.

• Vilka krafter har Duterte emot sig?

– Eliten, de rika miljardärerna, de vill ha bort Duterte. Bakom dem står naturligtvis USA. Särskilt nu när Duterte förklarat att landet ska föra en oberoende utrikespolitik. Det är många privilegier som kommer att försvinna. Men de som förlorar på detta är en liten del av befolkningen, cirka en procent. Det är de som nu säljer vårt land till USA. Och så förstås är en del höga militärer och poliser motståndare till Duterte.

• Har regeringen kontroll över militären och polisen?

– Fortfarande kan vi se att en del militärer och poliser gör som de vill. De fortsätter med operationer mot ursprungsbefolkningen för att driva bort dem och ge plats åt till exempel nya gruvor under USA:s kontroll. Den 18 oktober inträffade en väldokumenterad händelse i Manila.

– Den reaktionära delen av polisen använde vattenkanoner och batonger och körde med en skåpbil över demonstranter från ursprungsfolk som samlats framför USA:s ambassad. Demonstranterna krävde bara ett slut på USA:s dominans över landet. Det var samtidigt som Duterte sade ungefär samma sak under sitt besök i Beijing.

• Berätta om de pågående förhandlingarna mellan Dutertes regering och Nationella demokratiska fronten. Du är ju med i NDF:s förhandlingsdelegation som en av fem delegater tillsammans med Filippinska kommunistpartiets grundare, José Maria Sison, som är panelens politiske huvudrådgivare.

– President Duterte ville ha en snabb fredsöverenskommelse med NDF. Han erbjöd oss fyra ministerposter och utlyste en vapenvila. NDF såg väldigt positivt på presidentens erbjudande och utlyste också en tillfällig vapenvila med regeringen. Men för en total fredsuppgörelse och för att NDF ska ingå i regeringen vill vi först ha en överenskommelse om ett program för att förändra landet. Filippinerna behöver sociala och ekonomiska reformer, som inkluderar industrialisering, landreform och en politik bort från USA:s och andra länders dominans.

– På det första formella mötet mellan Dutertes och NDF:s paneler i augusti i Oslo lovade regeringen att uppfylla tidigare tecknade avtal, vilket ledde till att tjugotalet fängslade NDF-rådgivare släpptes fria. Nu förhandlar man om att resten av de politiska fångarna, runt 400, också ska släppas fria. Efter det kan vi gå vidare med att förhandla om sociala och ekonomiska reformer, politiska och konstitutionella reformer, och slutligen om upphörandet av striderna och en vapenvila. Bara på detta sätt kan man garantera en rättfärdig och långvarande fred i landet.

• President Duterte har gjort sig känd internationellt för en del uttalanden som kan tyckas märkliga.

– Medierna i Filippinerna ägs av de rikaste. De väljer att ta upp det som passar dem. Duterte pratar väldigt fritt. Men de politiska förändringar som är på gång är mycket viktigare än enstaka uttalanden. De politiska förändringarna tas aldrig upp i media. Men det är det som har stor betydelse för landets framtid. Det är det som ger hopp om ett nytt och gott liv i Filippinerna.

Mario Sousa