Fi väljer sossarna i EU

I retoriken ställer sig Feministiskt initiativ vid sidan av den traditionella högervänsterskalans fokusering vid klass, enligt egen utsago som representant för den saknade feministiska dimensionen.

”Klassbegreppet är alltför begränsat och förmår inte belysa de patriarkala, heteronormativa och rasistiska strukturer som fördelar resurser och inflytande i Sverige och världen”, heter det i hemsidans presentation av den feministiska politiken.

Så långt kan vi vara med. Samhällsverkligheten kan inte bara beskrivas utifrån klass. Men kan den beskrivas genom att tona ner eller helt utelämna samhällets klassuppdelning? Absolut inte. I klassamhället beskriver politiken i grunden förhållandet mellan klasserna, vilket inga saknade dimensioner kan ändra på. Att vara kvinna kan vara svårt. Men att vara arbetare och kvinna är dubbelt svårt.

Vi kan förstå att Gudrun Schyman & Co gärna passar i klassfrågan. För ett parti med parlamentarisk ambition att knycka kvinnoröster från alla andra partier är det bäst att tala tyst om klass och därmed om höger och vänster i politiken, en taktik som så här långt lyckats väl.

Så visar Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning från maj 2014, att Fi hämtar väljare från alla riksdagspartiet utom SD, faktisk fler från M än från S.

Men i längden går det inte att passa bort klassmotsättningarna och deras återspegling i politiken, något som Fi fick känna av genom framgången i valet till EU-parlamentet. Väl på plats i politikens finrum gäller det att inordna sig och det gjorde Fi genom att genast ansluta sig till den socialdemokratiska gruppen, numera kallad Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet.

Ambitionen sägs fortsatt vara att tillföra den saknade dimensionen. Men vi förstår inte hur det skall gå till i ett sällskap som leds av tyske ordningsmannen Martin Schultz, mest känd för sitt oreserverade stöd till Angela Merkels krav på att kapitalismens kris skall betalas via social nedrustning, och som inkluderar ett parti som grekiska Pasok, som bär ansvar för att oräkneliga kvinnor pressats ner i djupaste fattigdom.

Vi blir sedan inte klokare av att sossarna i EU-parlamentet har ett nära och mycket förtroendefullt samarbete med den konservativa gruppen, där svenska M och Kd ingår. Om det är detta sällskap som skall bana väg för den saknade feministiska dimensionen, så kan i alla fall Europas arbetarkvinnor låta hoppet fara.

Man skall kanske inte dra för stora växlar på hur Fi positionerar sig i det undanskymda EU-parlamentet. Men det snabba beskedet visar ändå på det illusoriska i den föregivna klassneutraliteten. Inget parti kan vara neutralt i kampen mellan klasserna eller till hur ekonomiska och politiska resurser fördelas mellan dem genom politiken.

Om och när Fi väljs in i Sveriges riksdag blir det upp till bevis också här hemma. Tills dess vill vi bara deklarera vår egen ståndpunkt. Vi anser att kampen mot patriarkatet, för en verklig frigörelse för alla kvinnor, måste utgår från både klass och kön.

Det är feminism för oss.