Så urholkar Lissabonfördraget demokratin

Publicerad 13 november 2008

Lissabonfördraget innebär en massiv överföring av makt till EU och dess
överstatliga institutioner, och leder till ytterligare urholkning av
den nationella demokratin och inskränkning av Sveriges självständighet.

Sveriges minskade inflytande i ministerrådet och att det sker en kraftig maktförskjutning från de nationella parlamenten till EU-parlamentet, är de två största institutionella förändringarna i Lissabonfördraget (läs mer i papperstidningen).

Dessutom listar vi här några av en lång rad andra förändringar som minskar demokratin.
• Unionen får en permanent EU-president och en permanent EU-utrikesminister. Dessa ska väljas med kvalificerad majoritet, vilket innebär att de befolkningsmässigt stora länderna får ett mycket stort inflytande över valet.

• EU-kommissionen, som är “EU:s regering” är idag sammansatt av en ledamot från varje medlemsland, ska bantas och antalet kommissionärer minskas till 2/3 av antalet medlemsstater, det vill säga 18 med nuvarande medlemsantal. Kommissionärsposterna ska rotera ”på jämlika villkor” och följaktligen kommer den enskilda medlemsstaten att stå utan egen kommissionär var tredje mandatperiod.

• Europeiska unionens domstol i Luxemburg och får ännu mer makt. EU-domstolens behörighet ska gälla fördragens samtliga områden om det inte uttryckligen anges att behörigheten är begränsad. Undantag görs dels för utrikes- och säkerhetspolitiken, dels för området med frihet, säkerhet och rättvisa där domstolen inte ska vara behörig att pröva giltigheten av insatser som polis eller domstolar arbetar efter nationell lagstiftning.

EU-rätt prioriteras
• EU-domstolens makt kommer dessutom att utsträckas till att utveckla och tolka innehållet i den rättighetsstadga som nu görs juridiskt bindande. “…beslutsbefogenheter förs över till unionen”, konstateras det i regeringens departementspromemoria om Lissabonfördraget [Ds 2007:48].

• Med Lissabonfördraget överordnas EU-rätten formellt Sveriges grundlagar. Den nuvarande domstolsprincipen att unionens lagar har ett uttalat företräde framför nationella lagar fördragsfästs. ”Konferensen erinrar om att fördragen och den rätt som antas av unionen på grundval av fördragen i enlighet med EU-domstolens fasta rättspraxis har företräde framför medlemsstaternas rätt på de villkor som fastställs i nämnda rättspraxis.”

• Lissabonfördraget innebär både en utvidgning av EU:s makt att stifta lagar oberoende av svenska folkets vilja och en ökning av unionens makt att begränsa vår egen riksdags möjlighet att stifta lagar. Mera makt åt Bryssel; det är den nya EU-grundlagen i ett nötskal.

• Beslut med kvalificerad majoritet ökar enligt Riksdagens utredningstjänst på 16 områden, bland annat vad gäller fri rörlighet för arbetstagare, inklusive samordning av socialförsäkringssystemen, transportpolitik och områdena straffrätt, polissamarbete samt asyl- och invandringspolitik.

• EU-parlamentets makt genom det så kallade medbeslutandeförfarandet ökar på 27 områden, till exempel rörande medlemsländernas ekonomiska politik, jordbrukspolitiken och liberalisering av tjänster.

• Antalet nya områden som EU får fatta beslut om uppgår till 56 stycken, bland annat vad gäller finansieringen på det militära området, utvecklingen av en rymdpolitik och en gemensam förvaltning av EU:s yttre gränser.

Lissabonfördraget är den överlägset största maktöverföringen till EU sedan Sverige blev medlem i 1995.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 46, 2008