Ny EU-strategi pressar lönerna

Publicerad 22 juli 2010

Nyligen antog EU:s ledare en strategi för att öka jobb och tillväxt i EU
till år 2020. Den framhåller att lönerna ska sättas lokalt och att den
offentliga sektorn kan användas för att hålla nere lönerna på hela
arbetsmarknaden.

Lönenivåer hör uttryckligen till de frågor som EU inte får lagstifta om. Men genom den så kallade öppna samordningsmetoden har EU ett instrument för att påverka medlemsstaterna även i frågor som dessa. Den går ut på att ministerrådet utfärdar rekommendationer och riktlinjer, som inte är rättsligt bindande men som i realiteten ändå har en påverkan genom det politiska tryck som EU:s institutioner kan utöva med stöd av riktlinjerna.

De riktlinjer för medlemsstaternas ekonomiska politik som stats- och regerings-cheferna enades om vid toppmötet den 17-18 juni är en del av EU 2020. I riktlinje 2 med rubriken ”Hantera makroekonomiska obalanser” rekommenderas medlemsstaterna bland annat att ”främja rätt ramvillkor” för löneförhandlingssystemen och en utveckling av arbetskraftskostnaderna som är förenliga med prisstabilitet, produktivitetstrender på medellång sikt och behovet av att minska makroekonomiska obalanser.

De här ”lönesättningsramarna” ska göra det möjligt med en lönebildning som tar hänsyn till skillnader i kompetens, lokala arbetsmarknadsvillkor och de stora skillnaderna i ekonomiska resultat mellan regioner, sektorer och företag i samma land. Här sägs också att ”en lämplig lönesättning” i den offentliga sektorn bör ses som en viktig signal för att trygga återhållsamhet med löneökningar i den privata sektorn.

Efter att ha tagit del av EU-kommissionens förslag till riktlinjer från april begärde de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco att den svenska regeringen skulle försöka få skrivningarna om lönebildningen strukna. De befarar att riktlinjerna ska bli ett allvarligt ingrepp i den svenska modellen.

LO, TCO och Saco menar att det är oacceptabelt att EU överhuvudtaget uttrycker en åsikt om hur kollektivavtal ska utformas eller på vilken nivå de ska slutas. Det är och måste förbli en fråga för arbetsmarknadens parter i medlemsländerna, skrev de i ett gemensamt brev till regeringen i slutet av maj.

Men i den text som antogs av stats- och regeringscheferna i juni hade riktlinjerna tvärtom blivit mer utförliga när det gäller lönebildningen i medlemsstaterna.

– Det här är ju ett direkt omfamnande av Svenskt Näringslivs gamla lönepolitiska modell, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist vid LO. Det går helt på tvärs med LO:s linje.

Återigen har det bekräftats att EU är och förblir ett antidemokratiskt och marknadsliberalt stormaktsprojekt. Frågan är vad som krävs för att LO ska inse detta?

Gösta Torstensson
Proletären nr 29, 2010