Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kräv folkomröstning om det nya EU-fördraget!


Spelet kring den EU-konstitution som nu döpts om till fördrag är en uppvisning i demokratins yttersta utmarker.

EU-konstitutionen föll som bekant på folkens nej i folkomröstningarna i Frankrike och Holland. Hade EU varit en demokrati och hade EU:s politiska tillskyndare varit de demokrater de påstår sig vara, så hade konstitutionen därmed placerats i papperskorgen. För att det inte finns folkligt stöd för den EU-stat som konstitutionen bygger.

Men icke. Konstitutionen avfördes inte i god demokratisk ordning, utan den återbördades istället till de slutna rum som är EU-maktens skydd mot allt vad folkligt inflytande heter. Där man genast tog itu med att förpacka om det underkända aktstycket. I det enda syftet att köra över folkviljan.

***


Nu har konstitutionen döpts om till Lissabonfördraget. Texten har gjorts i stort sett oläslig, åtminstone för andra än jurister. Vilket är ytterst medvetet. Det skall vara i stort sett omöjligt att läsa Lissabonfördraget på det att det skall vara svårt att upptäcka att fördragstexten bara är en omarbetad version av den underkända konstitutionen. I vart fall skall det vara ytterst svårt att leda likheten i bevis.
På köpet skall EU-maktens kretiner kunna hävda att det nya fördraget är alltför komplicerat för att vanliga människor skall kunna sätta sig in i det. Varför det självklart är kretinerna själva, de som begriper, som skall fatta beslut om det.

Visst är det fantastiskt! Demokrati är numera att framställa de avgörande politiska besluten som obegripliga för vanliga människor. På det att de avgörande politiska besluten skall kunna fattas utan att höra väljarnas vilja.

Att Lissabonfördraget är i stort sett oläslig betyder inte att det är obegripligt. Tvärtom. Av 250 konkreta förändringar jämfört med nu gällande fördrag, så är 240 identiska med de som fanns i den underkända konstitutionen.

Lissabonfördraget är alltså till 96 procent identiskt med konstitutionen, är till 96 procent den underkända konstitutionen i ny, mer oklar och mindre provocerande förpackning. Grundinnehållet är därvid glasklart. Lissabonfördraget överför ännu mer makt från medlemsländerna till EU och gör små EU-länder, som Sverige, ännu mer maktlösa i förhållande till de stora EU-länderna.

Bakom hörnet hägrar den rena EU-staten, styrd av de imperialistiska stormakterna.

***


Man kan splittra upp Lissabonfördraget i dess beståndsdelar. Varvid det från svensk horisont skall påtalas att fördraget innebär ytterligare steg i riktning mot en EU-militär.
Men varför komplicera det enkla?

Vill vi överföra ännu mer makt till EU? Skall Sverige göras ännu mer maktlöst i förhållande till EU:s institutioner och i förhållande till de stormakter och storföretag som i än högre grad vill använda EU som ett verktyg för sina imperialistiska intressen? Så enkelt står frågan. Varvid vi kan garantera Fredrik Reinfeldt och hela kopplet av demokratiföraktande EU-kretiner, att svenska folket är fullt förmöget att förstå Lissabonfördragets kärna och definitivt förmöget att säga ja eller nej till det.

Må vara att Lissabonfördraget gjort i det närmaste oläsligt. Men att svenska folket därför inte begriper och därför inte skall ha rätt att yttra sig är nys, är bara maktens sätt att krångla sig undan det folkliga nej som makten med rätta fruktar, är ett rent övergrepp på demokratin.

Detta gäller i EU som helhet. För det är inte bara Fredrik Reinfeldt som säger nej till en folkomröstning. Utan i stort sett alla deras kollegor, inklusive regeringarna i Frankrike och Holland. Vilket givetvis är särskilt demokratiskt anstötligt. De folk som sade nej till EU-konstitutionen skall inte få säga sitt när konstitutionen dyker upp i ny förpackning. För att det då finns risk för att de röstar ”fel” igen. Att kalla detta demokrati är att vända upp och ned på begreppet. Folkmakt blir makt över folket.

***


Detta med att folket inte begriper sitt eget bästa är sannerligen inget nytt argument i demokratidebatten, särskilt inte från högerhåll.
”Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras händer som är minst kompetenta att hantera den”, sa högermannen och fd statsministern Hjalmar Hammarskjöld när riksdagen senhösten 1918 diskuterade införande av allmän rösträtt.
Fredrik Reinfeldt känner och sympatiserar med sina förfäder.

I EU-debatten har liknande argument framförts också från socialdemokratiskt håll. Som av Harry Schein.

”Jag menar att det kan vara nog så demokratiskt att lämna över den politiska makten till en byråkrat i Bryssel. Han behöver inte fnaska för väljarna. Jag menar att folk i allmänhet inte är mogna att fatta beslut i viktiga frågor”, sa Schein inför EU-omröstningen 1994.

Väljarna är inte kompetenta nog, är inte mogna nog. Därför måste politikerna fatta beslut i väljarnas ställe och i ”viktiga frågor” mot väljarnas vilja. För att det skall bli kapitalistiskt rätt. Vilket uppenbart anses viktigare än att det blir demokratiskt rätt.

***


Kommunistiska Partiet kräver en folkomröstning om den till fördrag omdöpta EU-konstitutionen. Vi gör det givetvis i akt och mening att få till stånd ett nej till fördraget. Vilket kräver en folkomröstning. Lämnas beslutet till riksdagen är maktöverlämningen redan utskriven.
Men vi gör det också av demokratiska skäl. Om det politiska etablissemanget öppet och uttalat tillåts köra över folkviljan i frågor som är avgörande för landets framtid, så är demokratin väldigt illa ute. Visst. Vi har representativ demokrati i det här landet. Men representativ demokrati innebär att valda representanter företräder väljarnas vilja, inte att de sätter sig själva i väljarnas ställe i akt och mening att besluta tvärtemot deras vilja.

Därför vill vi uppmana alla demokrater att sluta upp i kravet på en folkomröstning om Lissabonfördraget, oavsett inställningen till fördraget som sådant. För att kravet på en folkomröstning handlar om något mer och större, handlar om att försvara en demokrati värd namnet.

För övrigt anser vi att Sverige skall lämna EU. Men låt oss inte bråka om det . Nu gäller det folket rätt att säga sitt. Vilken demokrat kan säga nej till den rätten?