Knarket kan flöda när regeringen stänger tullstationer

– Helt vansinnigt, förslaget har tagits fram av mänskor som saknar kunskap om tullens verksamhet, säger Harry Wicktor som är ordförande för tullarnas fackförbund TULL-KUST i Trelleborg.

Tiotusen har skrivit på hans protestlistor som kräver tullen kvar.

Facket i Trelleborg har även anmält Tullverket för brott mot ar-betsmiljölagen och tillsammans med hela södra TULL-KUST krävt ledningens avgång.

– Man kan inte köra över folk och sedan tuta. Men det här visar att det fortfarande finns krut i de anställda. De har inte vikit ner sig, säger han.

Kostymgruppen, som Tullverkets ledning kallas, förklarade på ett informationsmöte varför Trelleborgs gränsstation inte längre behövdes. Tullverksdirektör Karin Starring började 2004. Hon sa till Harry Wicktor, som har 45 års erfarenhet av gränskontroll och Ann-Margret Persson med 29 års erfarenhet, att de var ”för gamla” hade fel kompetens och inte längre behövdes. Personalen i Trelleborg har räknat samman sin sammanlagda erfarenhet: 900 år.

– Kränkande, utbrister Ann Margret Persson förargat.

– Åldersdiskriminering, säger Harry Wicktor.

Inga nyanställningar
Att de flesta på tullen i Trelleborg inte längre är ungdomar beror på att inga nyanställningar gjorts. Tvärtom har det varit de unga som fått sluta när tullen sedan EU-inträdet bantats ner rejält.  

Totalt ska Tullverket denna gången spara 500 miljoner kronor fram till 2012, enligt ledningens förslag. Det betyder att alla 31 anställda tulltjänstemän i Trelleborg sägs upp eller pensioneras. I framtiden ska gränskontrollen utföras av ambulerande personal från Malmö.

Brottsbekämpningens fasta bemanning upphör också i Karesuando, Haparanda, Umeå, Östersund, Idre, Kapellskär, Norrköping samt Landvetters flygplats. I Sundsvall avvecklas gränsskyddsgruppen på orten. I Karlshamn minskas bemanningen med 16 tjänstemän. Den fasta bemanningen på Röd punkt Arlanda upphör. Totalt betyder det cirka 300 färre anställda på Tullverket. Norrland kommer i princip stå obevakat!

I fikarummet bläddrar Marie Förare i papper som handlar om nya utbildningar.

– Kanske ska man bli förskolelärare, det kommer vara ett bristyrke i framtiden, säger hon.

– Men vem vill ha en uppsagd tullare i femtioårsåldern? frågar en kollega vid bordet intill.

– För mig kan det bli en jättestor omställning, säger Ingemar ”Pålle” Pålsson som enligt kollegorna är en av Sveriges främsta hundförare. Jag kommer få svårt att hitta ett jobb, och särskilt ett jobb med samma lön, vi har ju satsat hårt på att bli duktiga på det vi gör.

Gruppchefen Bengt Larsson, som inte slösar med orden, inflikar:

– Och duktiga är vi.

Ett dilemma för Pålle är att han blir av med jobbet men får behålla hunden och utgifterna för den. Hundföraryrket kräver att man arbetar oregelbundna tider så att man är ledig  mitt i veckan och kan ta hand om hundarna, träna dem och motionera dem. Vad händer med hundarna om jag tvingas ta ett jobb med andra arbetstider? frågar han sig.

– Hade det funnits reella skäl till varför vi blir uppsagda hade jag lättare kunnat acceptera det. Men förslaget är ogenomtänkt. Självklart behövs gränskontrollen och snacket om att vi är för gamla finns bara inte, säger han.

Uppskattas
Vid skiftavlösningen strax efter lunch berättar morgonpersonalen att de stoppat en rysk hund som två personer olovligen försökte föra in i landet. De hade erbjudit 4000 kronor som muta för att få slippa karantänstiden och passera obemärkt in i Sverige. Tullens huvuduppgift är kampen mot narkotikan men bekämpning av brott som människosmuggling, vapensmuggling och olovlig införsel av främmande djurarter ingår också.

– Förr var vi inte så populära, när vi tog svenskar som försökte föra in en flaska sprit för mycket. Men idag uppskattas vi verkligen av allmänheten. Kampen mot narkotikan tycker ju alla är viktig, säger Ann Margret Persson.

Kvällsskiftet börjar med att vi lämnar Trelleborgs hamn och beger oss till Sturups flygplats utanför Malmö. Den fasta personalen där har skurits ner och numera finns bara tillfälliga gränskontroller kvar.

Tulltjänstemän från Malmö och Trelleborg turas om att göra flygande kontroller. En omorganisation som Harry Wicktor är mycket kritisk till. Tiden räcker dåligt till för tullbevakningen när tjänstemännen mest befinner sig på väg mellan olika tullstationer, polis och tingrätter runtom i Skåne.

– Den mesta tiden går åt till bilkörning – i dessa miljötider dessutom. Man tar inte fast några smugglare på vägarna, säger han.

– Vi måste agera nu, vi kan inte bara sitta still och se skeppet sjunka!

Innan vi når flygplatsen har tullarna delat upp sig i civilklädda och uniformerade. Harry Wicktor är civil och tar en position precis vid gången som leder in till bagageutlämningen och spanar efter någon eller något som kan se misstänkt ut.

– En tullares intuition är oerhört viktig. Erfarenhet och yrkeskunskap gör att vi vet vad vi ska titta efter, säger han. Men sedan vi gick med i EU får vi inte göra stickprovskontroller längre. Det måste finnas en misstanke för att söka igenom bagage och bilar. Det försvårar vårt arbete.

Viktiga hundar
Pålle låter hunden Hicka nosa på de förbipasserande. De flesta resenärer tycker det är lite spännande med en narkotikahund och flera tar upp kameran och fotograferar när Hicka hoppar upp på rullbandet för att undersöka väskorna. Ingemar Pålsson har tränat henne sedan hon var en åtta veckors valp. Hela 70 procent av narkotikabeslagen görs med hjälp av hundrnas goda luktsinne.

– Hundarna upptäcker sådant som vi inte klarar av. Det finns personer som vi absolut inte skulle misstänka men som hundarna reagerar på, säger Pålle.

Tullen i Trelleborg har två hundförare, en tredje som var på väg att anställas har fått avbryta sin utbildning på grund av de hotande nedskärningarna.

En passagerare medför tätningsmaterial som ådrar sig Bengt Larssons och Bo Magnussons uppmärksamhet. En snabb narkotika-analys görs av innehållet men det ger inget utslag och mannen kan fortsätta sin resa in i Sverige.

Vi hinner med att kontrollera passagerarna från två flygplan, sedan måste patrullen ge sig ut på vägen igen. Nu står färjeläget i Ystad på tur. När vi är framme är det nästan natt och den gråkalla höstkylan gör sig påmind på allvar. Rader av långtradare och personbilar ringlar ut ur Polenfärjan. Några få fordon väljs ut för inspektion i tullarnas garage.

Inte heller gränsstationen i Ystad är ständigt bemannad.

– Det borde vara lätt för smugglarna att kolla när det inte är någon kontroll och då åka över med smuggelgodset, säger Marie Förare.

Innan skiftet är slut är det tänkt att ytterligare ett flygplan ska kontrolleras på Sturup. Ut på motorvägen igen alltså. Väl framme visar det sig att planet från Polen anlänt för tidigt och bara hälften av passagerarna hinns med. Klockan är snart midnatt och kvällsskiftet är slut. Bara färden tillbaks till Trelleborg återstår.

Trots den oro de måste känna håller tullarna humöret förvånansvärt högt. Det märks att de trivs på den så gott som jämställda arbetsplatsen. Av Sveriges 2300 anställda är knappt hälften kvinnor. Det beskrivs som ett spännande och roligt yrke.

– Du vet aldrig vad som kommer hända. Det är också mycket frihet i jobbet, säger Harry Wicktor.

Tulltjänstemännen ger med sin erfarenhet ett professionellt och säkert intryck. De är raka motsatsen till Tullverkets lednings verklighetsfrämmande nedskärningsförslag. Tullen är redan idag underbemannad. Ännu färre personal som tvingas ambulera mellan olika stationer i ännu högre utsträckning kommer bara bejublas av den organiserade brottsligheten och narkotikasmugglarna.

Stort beslag
Dagen efter reportaget gjordes kan man läsa i tidningen om ett storbeslag amfetamin i Karlshamn – orten som kommer förlora 16 tulltjänstemän. Ytterligare en anledning att utveckla och bygga ut tullen, inte avveckla den.

NILS LITTORIN
Proletären 13, 2008


Regeringen backar om Tullverket?
Efter kraftiga protester från fack, allmänhet och politiker backar finansminister Anders Borg om Tullens besparingar. Med nuvarande budget anser sig Tullverket tvunget att säga upp 300 personer fram till 2012, samt stänga ett antal viktiga gränsstationer.

– Tullen är inne i en intressant och viktig förändringsprocess som vi tycker är bra. Vi vill inte ge signaler till tullen att de ska ändra inriktning. En del av den här processen har kostat mer än beräknat och det är vi beredda att skjuta till en del av det i tilläggsbudgeten, säger Borg inför vårbudgeten till Dagens Nyheter.

Hur mycket pengar det blir och om det räcker för att tullen inte ska behöva stänga stationer, som man varnat för, vill Anders Borg inte säga.

Annat ljud var det i tunnan 2004 när socialdemokraterna hade makten och höll i slaktyxan. Den gången minskades tullens personal från 2600 till 2300.

– Större resurser till tullen behövs nu, inte senare. Hejda inflödet av narkotika! utropade folkpartiledaren Lars Leijonborg.

 – EU:s utvidgning den 1 maj i år kommer att innebära att resande och handel från de nya medlemsländerna till Sverige ökar ytterligare. Stoppa nedrustningen av tullen. Antalet narkotikahundar bör öka, inte minska, gapade han då.

Idag är det borgaralliansen själva som är ansvariga för den underbemannade tullen och ännu ett sparbeting. Det är lätt att vara narkotikamotståndare när man är i opposition, men väl framme vid maktens grytor lyser principfastheten med sin frånvaro.


EU och narkotikapolitiken
Medlemskapet i EU har medfört genomgripande förändringar för tullen. EU ska bli en enhet, och då passar inte gränskontroller av den gamla typen in i mönstret. Resultatet blir nedskärningar och försämrade lagliga möjligheter att ingripa. En stor majoritet av drogerna kommer från andra EU-länder.

Öresundsbron är en populär väg att föra knark in i Sverige. Att köra över till Danmark är enkelt samtidigt som risken för att kontrolleras är liten då stickprovskontroller är förbjudna av EU.

Att stoppa knarket vid gränsen är det effektivaste sättet. När det förs över är det i koncentrerad form och i stora mängder. Väl ute i samhället späs det ut i led efter led tills det når missbrukaren.

Redan vid EU-inträdet 1 januari 1995 försvann mycket av gränskontrollen. 3300 anställda minskades till dagens 2300.

Det nyliberala EU är pådrivande för en drogliberal utveckling. Målet för legaliseringsrörelsen är att klassa knark som en vara som alla andra, underställd Rom-fördragets regler om fri rörlighet.

Så långt har det ännu inte gått men vi kan se att den drogfientliga politik som från slutet av 1960-talet blev normen i svensk politik har mjukats upp. Tullverksamheten är ett exempel, med kraftigt ökande narkotikabruk som följd. Den förändrade inställningen till heroinersättningar och sprutbytesprogram är andra exempel.
 
En utveckling som denna tidning och resten av nej-sidan kraftigt varande för inför folkomröstningen om EU 1994.