Kan EU:s Vaxholmsdom väcka LO?

EU-domstolen förkunnade den 18 december dom i det mycket uppmärksammade Vaxholmsfallet (C-341/05). Domstolen konstaterar att de svenska fackens blockad var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster på EU:s inre marknad. Stridsåtgärden var inte motiverad av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa, skriver EU-domstolen.

EU-domstolens avgörande är början på slutet på en lång process som inleddes för tre och ett halvt år sedan. Det lettiska byggbolaget Laval un Partneri och dotterbolaget Baltic Bygg skulle börja en tillbyggnad av Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Uppdraget hade de vunnit genom att lägga ett bud i en offentlig upphandling.

Byggettan tog upp förhandlingar om kollektivavtal för bygget i Vaxholm. Men det började kärva tämligen omedelbart.

Byggnads krävde inte bara att Laval skulle teckna fackligt hängavtal, utan också att byggnadsarbetarna skulle få svensk medellön.

Det slutade med att Laval istället tecknade ett lettiskt kollektiv-avtal och då började Byggnads förbereda stridsåtgärder.

Fri rörlighet
Under senhösten 2004 inledde Byggnads en blockad av skolbygget. De fick stöd av Elektrikerförbundet. Snart hamnade konflikten i Arbetsdomstolen, som i sin tur valde att fråga EU-domstolen i Luxemburg.

Och veckan före jul slog domen ned mitt i den svenska modellen.

EU:s domstol slår fast att det är ett hinder mot den fria rörligheten att kräva något som går utöver de minimivillkor beträffande till exempel löner som finns i EU:s så kallade utstationeringsdirektiv från 1996.

Dessutom slår EU-domstolen fast att Lex Britannia innebär en diskriminering av utländska företag gentemot svenska. Lex Britannia tillkom för drygt 15 år sedan efter att Sjöfolksförbundet blockad mot det utlandsflaggade fartyget Britannia förklarats ogiltig av Arbetsdomstolen. Lex Britannia gjorde det möjligt för facket att ta till stridsåtgärder för att tvinga fram ett kollektivavtal när det redan finns ett annat kollektivavtal tecknat för arbetsplatsen.

Arbetsgivarsidan proklamerade seger, tydligast Svenskt Näringsliv som i ett pressmeddelande kallar domen “mycket tillfredsställande”. Svenskt Näringsliv hade fått det klargörande som organisationen betalt för. Svenskt Näringsliv står nämligen som ekonomisk garant för det lettiska företaget Lavals rättegångskostnader i striden mot Byggnads.

Facket försökte närmast desperat värja sig mot ett totalt nederlag.

Wanja Lundby-Wedin var ”nöjd över att EG-domstolen slagit fast att de svenska konfliktreglerna är förenliga med EG-rätten”.

Är det något att vara nöjd över? Inför folkomröstningen 1994 försäkrade hela det svenska ja-etablissemanget at ett EU-medlemskap inte skulle äventyra den svenska modellen på arbetsmarknaden.

”En seger”
Även Byggnads ordförande Hans Tilly försökte låta nöjd med domen, trots det svåra nederlaget: ”Det är en seger för oss att EG-domstolen konstaterar att vi får vidta konflikter.”

Det svensk fackföreningsrörelse i samband med EU-inträdet 1995 ansåg vara självklart, har förbytts i något att vara tacksam över.

Man tror knappt sina ögon och öron, när man ser och hör hur facktopparna försöker kamouflera nederlaget i EU-domstolen.

Vaxholmsdomen är ett generande nederlag för topparna inom den svenska fackföreningsrörelsen som inför folkomröstningen om medlemskapet i EU påstod att Sverige hade fått försäkringar att den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal och konflikträtt inte skulle påverkas.

”Vårt system är annorlunda än i många andra EU-länder. Därför såg Sverige till att få garantier från EU-kommissionen i samband med att vi gick med i EU 1995 om att vi skulle kunna behålla vårt system och Sverige klargjorde skriftligt att det var en absolut förutsättning för vårt medlemskap”, påstod Dan Holke, chef för LO-TCO Rättsskydd och Elektrikerförbundets juridiska ombud i EU-domstolen, på LO-tidningens debattsida mitt under pågående konflikt i Vaxholm.

Att ledningen för de fackliga organisationerna gick i god för EU-medlemskapet var en förutsättning för en seger för ja-sidan i folkomröstningen 1994. Därför var inte heller det minsta konstigt att dåtidens Svenskt Näringsliv, Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, under några månader var de svenska löntagarnas allra bästa vänner och ansåg att sociala rättigheter och arbetsvillkor skulle ”stärkas”: ”Inget EG-land har försämrat arbetsvillkoren till följd av sitt medlemskap. Tvärtom har samtliga medlemsländer förbättrat och utvecklat sin sociala trygghet sedan EG grundades”, skrev SAF i foldern ”Vad betyder EG för arbetslivet”.

Kollektivavtal på kant
Vaxholmsdomen är ett nesligt nederlag för topparna inom den svenska fackföreningsrörelsen som med en åsnas envishet hävdat att det inte finns någon som helst anledning till oro eftersom Vaxholmskonflikten inte faller inom EU:s kompetensområde.

”Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är fortfarande en nationell fråga, det vill säga på det området har EU inte någon kompetens. Någon grund för att angripa själva stridsåtgärden med EU-rätten som vapen finns därför inte”, hävdade Dan Holke i ovan nämnda artikel i LO-tidningen.

Med hänvisning till artikel 137.5 i EG-fördraget har de fackliga organisationerna hävdat att domstolen inte kan pröva frågor om lön, stridsåtgärder med mera. Att detta är en feltolkning vet alla som är något insatta i hur EU fungerar; fördragsartikeln begränsar endast ministerrådets lagstiftningsmöjligheter. Högste uttolkare av EU:s olika fördrag och sekundär lagstiftning såsom direktiv och förordningar är EU-domstolen i Luxemburg. EU-domstolen fastslår i Vaxholmsdomen att stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden visst faller under EU-rättens domvärjo så snart de påverkar den inre marknaden, dvs den inom EU grundlagsfästa marknadsliberala principen om fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och arbetskraft.

En sådan seger till, Hans Tilly och Wanja Lundby-Wedin, och svensk fackföreningsrörelse är helt förlorad.

Vaxholmsdomen ställer den svenska kollektivavtalsmodellen på kant och kommer att försvåra fackföreningsrörelsens möjligheter att bekämpa social dumpning. Osäkerheten är stor om vad facken kan kräva av utländska företag som är tillfälligt i Sverige.

Flera EU-jurister bedömer att det nu är fritt fram för utländska bolag att konkurrera med låga löner – utan att behöva riskera konflikter med svenska fack. Lönen till de utländska jobbarna behöver inte ligga högre än den svenska minimilönen, dvs avtalens lägstalöner. I bästa fall. Kanske kan till exempel lettiska byggbolag nu utstationera lettiska arbetare på jobb i Sverige och nöja sig med löner på lettisk miniminivå, om bolaget bara har ett kollektivavtal i Lettland.

”Vilda Västern”
Ulf Bernitz, professor i Europarätt vid Stockholms universitet, menar att de svenska facken inte kan gå i konflikt mot bolag från andra EU-länder med avtal hemma.

Jörgen Hettne, forskare i EU-rätt på Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, gör en liknande tolkning. Efter beskedet i EU:s domstol får de svenska facken svårt att försvara sina avtal. ”Domstolen har underkänt den svenska lagstiftningen och därför är det Vilda Västern nu”, säger Hettne.

Ronnie Eklund, professor i arbetsrätt vid Stockholms universitet, anser att domen innebär att svenska kollektivavtal inte kan krävas av utländska företag som är i Sverige tillfälligt. Sannolikt kan de betala löner långt under svenska.

Domen påverkar inte andra arbetstagare än de som jobbar i Sverige tillfälligt, det vill säga under högst ett år. Sedan ska svenska regler gälla.

”Men om utländska företag utifrån den här domen kan arbeta i Sverige på betydligt lägre löner kan konsekvensen bli att lönerna pressas för alla i hela landet”, säger Ronnie Eklund.

Exakt hur Vaxholmsdomen ska tolkas ska Arbetsdomstolen först ta ställning till. Inom regeringskansliet analyseras vilka effekter domen kan få på svensk lagstiftning. Helt klart är att domen kommer att påverka den svenska arbetsrätten eftersom det nu fastställs att det finns gränser för vad utländska företag som vill arbeta i Sverige kan tvingas till vad gäller löner och arbetsvillkor. Lex Britannia kommer att skrivas om eller avskaffas. Domen ger dessutom utrymme för politiska krav på lagstiftning om hur svenska minimilöner fastställs och om villkoren för utländska företag i Sverige.

Svidande nederlag
Vaxholmsmålet är ett svidande nederlag för hela den svenska fackföreningsrörelsen. EU-domen omintetgör den svenska strategin mot lönedumpning och hotar den grundlagsfästa konflikträtten.

Om konkurrensen från företag i EU:s låglöneländer släpps lös, utan lagstiftning som ger facket rätt att redan från första dagen begära och gå i konflikt för svenska kollektivavtal, kommer den svenska arbetsmarknadsmodellen snart att gå i graven.

Men Wanja Lundby-Wedin, Hans Tilly och de andra topparna i fackföreningsrörelsen kommer säkert att belönas fett. Det finns många lukrativa och behagliga sysselsättningar i maktens korridorer i Bryssel.