Isländskt nej till Icesaveavtalet

Publicerad 10 mars 2010

Lördagen den 6 mars fick 230000 röstberättigade islänningar möjlighet
att säga sitt om den så kallade Icesavelagen. Svaret blev ett rungande
nej.

93,2 procent av de som gick till vallokalerna röstade nej. Bara omkring 1,8 procent röstade ja, medan övriga röster var blanka eller ogiltiga.

Icesavelagen består av ett avtal som reglerar hur den isländska staten ska betala 40 miljarder svenska kronor, till en ränta som motsvarar vad landets hela sjukvårdssystem kostar på ett halvår, till Nederländerna och Storbritannien. Det ska täcka förluster som 340000 kunder i dessa länder gjorde när den isländska internetbanken Icesave kollapsade i oktober 2008.

De flesta islänningar är upprörda för att de ska tvingas betala för privata bankirers och andra finansaktörers lättsinne och över vad de anser hårda och orättvisa villkor i avtalet.

Folkligt motstånd
Inget politiskt parti, inte ens de båda regeringspartierna Socialdemokraterna och Gröna vänstern, stöder aktivt avtalet och lagen, trots att regeringen fick igenom den i parlamentet, Alltinget, i december.

Det var befolkningens motstånd som gjorde att Islands president Olafur Ragnar Grimsson vägrade godkänna lagen och överlåta frågan till en folkomröstning (den första någonsin i landets historia).

Efter folkomröstningen gratulerade Olafur Ragnar Grimsson det isländska folket.

– Nu måste Gordon Brown vidta de åtgärder som behövs för en lösning som alla kan acceptera, sade presidenten till isländsk tv och syftade på den brittiske premiärministern.

Grimsson kom i samband med folkomröstningen med kritik mot Norden, som ”direkt eller indirekt” hjälpt till att pressa Island genom att kräva ett Icesaveavtal som förhandsvillkor för utbetalningar av Nordens och Internationella valutafondens redan beslutade lån till Island.

– Hela frågan om det lagliga i att kräva återbetalning kommer upp nu, spådde Eirikur Svavarsson, som sitter i nejrörelsen In Defence.

Majoriteten röstade
I ett desperat försök att undergräva folkomröstningens legitimitet uppmanade statsminister Johanna Sigurdardotir (S) folket att följa hennes exempel och inte rösta alls. Det misslyckades. Över 60 procent av väljarna gick till valurnorna.

Den officiella anledningen till statsministerns uppmaning till valbojkott var att regeringen är säker på att kunna förhandla fram en mer förmånlig (läs: mindre dålig) uppgörelse med Nederländerna och Storbritannien än den som lades fram i december.

Den brittiske finansministern Alistair Darling bekräftade för BBC att hans regering är inriktad på att komma överens.

Villkoret är att man får tillbaka de pengar som regeringarna betalat i insättningsgarantier till dem som förlorade sina sparpengar när Icesave gick omkull i oktober 2008. Övrigt är förhandlingsbart enligt Darling.

– Vi är beredda att vara flexibla när det gäller återbetalningsvillkoren, sade han.

EU-motstånd i Island
Islands förhandlingar med Bryssel om att gå med i EU, vilket en klar majoritet av islänningarna är motståndare till, lär inte förlöpa obehindrat så länge inte regeringarna i London och Haag har fått igenom sina ekonomiska anspråk mot Island.

– Det dåliga förhållandet mellan Island och Storbritannien och Nederländerna har påverkat befolkningens stöd för EU enormt. I dag är stödet mycket begränsat, säger Gunnar Helgi Kristiansson, statsvetare vid Islands universitet.

En färsk opinionsundersökning om islänningarnas uppfattningar om medlemskap i EU, utförd av Capacent för Farmers Association of Island, visar 56 procent är motståndare till EU medan 33,2 procent är anhängare.

Nederländernas utrikesminister Maxime Verhagen gjorde på lördagen en tydlig koppling mellan återbetalningen och Islands möjligheter att ansluta sig till EU. Han ville dock inte säga om hans regering överväger att blockera Islands stundande medlemsförhandlingar.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären nr 10, 2010