Ghanas LO: Nej till EU:s partnerskapsavtal
Före årsskiftet är avsikten att EU skall ha slutit ett antal ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) med regioner i utvecklingsländerna. Avtalen skall ersätta det sk Cotonou-avtalet som år 2000 slöts mellan EU och 77 länder i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet.
Trots att utgången av förhandlingarna har stor betydelse för politiken om fattigdomsbekämpning, som de rika länderna och deras biståndsorganisationer inklusive Sida bekänner sig till och har lyft fram som en överordnad prioritet, så är förhandlingarna okända för den stora allmänheten i Sverige. Inom fackföreningsrörelsen hörs ingen diskussion och det är inte känt om varken regering eller riksdag vet vad som pågår.
I förhandlingarna ställer EU-kommissionen orealistiska krav på ökad frihandel, tillträde för västerländska tjänsteföretag samt en liberalisering av upphandlings-, konkurrens- och investeringsregler. Från de fattiga ländernas förhandlare är irritationen stor över hur EU-kommissionen genom påtryckningar och hot om reducerat bistånd aggressivt driver förhandlingarna för att få sin vilja tillgodosedd.
Krävde stopp
Jag har under oktober besökt Ghana i Västafrika. I landet har i stort sett alla samhällsaktörer, som är insatta i förhandlingarna, krävt att Ghanas regering skall vägra skriva under det slutliga partnerskapsavtalet. I slutet av september krävde Ghanas LO (TUC) i ett pressmeddelande ett stopp för EPA-avtalet.
TUC skriver inledningsvis att mönstret för import-export mellan EU och Ghana och de västafrikanska länderna i allmänhet bygger på att dessa länder har ett mindre antal råvaror som de exporterar samtidigt som de i avsaknad av tillverkningsindustrier tvingas importera förädlade industrivaror samt på senare tid ett ökat antal livsmedels- och jordbruksprodukter samt konsumtionsvaror.
Jerry Addo, som är generalsekreterare för TUC:s medlemsförbund PUWU som organiserar anställda inom den offentliga servicesektorn, uttryckte till mig att en ökad frihandel med EPA-avtalet kommer att vara förödande för jordbrukssektorn, den lilla förädlingsindustri som finns och för servicesektorn. EU kräver att införseltull slopas på 80 procent av EU:s export till regionen. Bara slopad införseltull innebär ett bortfall av 40 procent av de totala tullintäkterna, vilket är mycket kännbart för ett fattigt land som Ghana.
När det gäller ökat tillträde för västerländska tjänsteföretag ligger detta krav utanför omförhandlingarna av Cotonou-avtalet, påpekar TUC, som hänvisar till att de nuvarande reglerna är fullt förenliga med WTO:s regelverk. Ghanas LO anser också att en tjänsteliberalisering utan att regleringsmyndigheter finns på plats inte bidrar till ekonomisk stimulans och tillväxt i regionen. Tvärtom innebär liberaliseringen att länderna kommer att dräneras på värdefull utländsk valuta när vinsterna i tjänsteföretagen tas hem till moderländerna.
Gynna egna företag
TUC noterar också att med krav på liberalisering av upphand-lings-, konkurrens- och investeringsregler försöker EU-kommissionen föra in olösta WTO-frågor i förhandlingarna. ”Vi noterar med stor förbittring att dessa är frågor som EU och andra rika industrialiserade länder försökt driva igenom på WTO-nivå och som faktiskt ledde till en kollaps under ministerförhandlingar vid WTO-mötet in Cancun, samtidigt som alla utvecklingsländer avvisade dessa frågor”. Det är helt uppenbart att EU är ute efter att gynna sina egna företag, så att de utan nationell reglering och utan begränsning skall få tillträde till de västafrikanska marknaderna.
I Ghana Times 28 januari säger generalsekreteraren för TUC, Kwasi Adu Amankva, att den organiserade arbetarrörelsen är övertygad om att EPA-avtalet ”innebär långtgående negativa konsekvenser för inhemsk produktion, det lokala näringslivet och sysselsättningen och att det därför innebär ett hot mot den nationella utvecklingen”. Den 11 oktober uttalade chefen för Ghana Investment Promotion Centre, Robert Ahomkah-Lindsay: ”Det är viktig att förhandla för att möta nya behov i en förändrad värld. Men det måste vara en förhandling alla tjänar på, och vi skall inte skriva under något avtal om det inte medför några fördelar för vårt land”.
Ghanas LO avslutar sitt pressmeddelande med att säga att ledningen för den organiserade arbetarrörelsen är fullständig övertygad om att EPA inte är vägen till utveckling och fattigdomsbekämpning utan det istället är ett instrument för en återkolonisering. Fackföreningsrörelsen har därför uppmanat civilsamhället och hela befolkningen att delta i kampanjen för att stoppa avtalet.
Vad säger svenska LO?
Vad anser LO om EPA-avtalet? Hur har Wanja Lundby- Wedin agerat i Europafacket? Sedan riksdagen antog den sk globalpropositionen är ju fattigdomsbekämpningen hörnstenen i svensk utvecklings- och biståndspolitik. Eller är den hittillsvarande tystnade från det officiella Sverige om EPA-avtalet ett uttryck för att fackföreningsrörelsen, regering och riksdag ensidigt har lämnat över förhandlingarna till EU-kommissionen?
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Artikelförfattaren är docent vid KTH samt ordförande Folkrörelsen Nej till EU