EU tillåter giftig färg i godis
Det blir inget förbud mot de kritiserade azofärgerna.
Beslutet togs den 14 mars av EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, och går tvärtemot flera ansedda forskningsrapporter.
I Sverige var de så kallade azofärgerna (syntetiska färgämnen som finns i till exempel godis och läsk) länge förbjudna eftersom de ansågs förvärra allergireaktioner men i och med EU-medlemskapet tvingades man backa och acceptera importen.
Debatten har dock fortsatt och i höstas publicerades en statligt finansierad brittisk forskningsrapport, den så kallade Southamptonstudien, som slog fast ett samband mellan syntetiska färgämnen som azofärger och konserveringsmedlet natriumbensoat å ena sidan och hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter hos barn å andra sidan. De nya rönen fick mycket uppmärksamhet och EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, lovade se över problematiken.
Nyligen kom deras beslut: Det blir inget förbud. Intagningsrekommendationen för azofärger förblir oförändrad. Bevisen för skadeverkningar anses inte vara tillräckligt starka.
– Jag är förvånad. Det är våra barns hälsa vi pratar om här och som jag ser det så borde bara misstanken om risk för skada vara nog. Inte minst eftersom azofärgerna fullständigt saknar konsumentnytta, säger Jan Bertoft, generalsekreterare för Sveriges konsumenter.
Bytt fot
Livsmedelsverket, som alltså förordade förbud mot azofärgerna så sent som i maj 1999, har nu bytt fot – och går helt på EFSA:s linje.
– Den brittiska studien visar på svaga belägg för en liten effekt på vissa barn. Barn som dessutom sannolikt fått i sig en mångt mycket högre dos än vad som är möjligt att exponeras för i Sverige. Det räcker inte, säger Leif Busk, vetenskaplig expert på Livsmedelsverket.
Skälen till EFSA:s och Livsmedelsverkets slutsats är flera. Bland annat anses den larmande Southamptonstudien vara splittrad, otydlig och inkonsekvent. Enligt EFSA finns heller ingenting som bevisar att den påstådda hyperaktiviteten beror på enskilda azofärger, eftersom barnen i undersökningen fick en cocktail av flera ämnen samtidigt.
Den expertpanel som på EU-nivå utvärderar tillsatser i maten domineras av personer med starka band till livsmedelsindustrin. Det framgår av de intressedeklarationer som ledamöterna i den så kallade AFC-panelen själva lämnat.
Panelen sorterar under EU:s livsmedelsmyndighet EFSA och har i flera decennier försett EU-kommissionen med beslutsunderlag för godkännande av tillsatser i maten. På den långa lista med omtvistade ämnen som bedömts och fått klartecken finns azofärg-ämnen, smakförstärkare som natriumglutamat, sötningsmedel som aspartam och plastkemikalien bisphenol.
De handlingar Svenska Dag-bladet studerat visar att tio av 21 ledamöter i panelen själva uppger att de har ekonomiska band till livsmedelsindustrin. Fem redovisar kontakter med International life science institute. ILSI är ett globalt nätverk med huvudkontor i Washington som finansieras av flera hundra av världens största livsmedels-, läkemedels- och kemiföretag. ILSI byggdes upp på 1980-talet och profilerade sig under sina första år som stödtrupp för tobaksindustrin. Med åren har ett intimt samarbete utvecklats med reglerande myndigheter i hela världen.
Storföretag
Storföretagens inflytande märks särskilt hos AFC-panelens mest inflytelserika ledamöter. Panelens ordförande Susan Barlow rapporterar exempelvis uppdrag åt ILSI och aromindustrin medan vice ordföranden John Christian Larsen är medlem i ILSI Europe. Den andre av de två viceordförandena, Karl-Heinz Engel, är konsult åt bland annat Ajinomoto som tillverkar sötningsmedlet aspartam, genteknikföretaget Monsanto samt Kraft som är ett dotterbolag till tobaksjätten Phillip Morris. Tre medlemmar i panelen rapporterar att deras forskning är finansierad av företaget Nestlé.
Trots avslöjanden som detta, finns det EU-anhängare på den politiska vänsterkanten som ser EU som motkraft mot kapitalet, som en demokratisk kraft mot de multinationella företagen. Men det är en skev verklighetsuppfattning. EU:s uppdrag, fastställt i fördragstext och tolkat av EU-domstolen, är att undanröja till exempel nationella regler till skydd för konsumenterna. Dessa regler är bara hinder för den fria rörligheten. Att då föreställa sig EU som ett folkets vapen till försvar mot den allt brutalare kapitalismen är inte bara naivt, utan i det närmaste idiotiskt.
GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 13, 2008