EU-lag ökar import av arbetskraft

Det har varit klart sedan en tid tillbaka att underlättande av arbetskraftsimport ska ske. Det är den så kallade myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen, där Arbetsförmedlingen avgör om det finns behov av import av arbetskraft utanför EES-området, som upphör. Istället ska det vara arbetsgivarens bedömning av behovet av en sådan rekrytering som ska vara utgångspunkten.

I regeringens proposition som nu röstats igenom sägs det öppet vad som är syftet med lagändringen: ett effektivare och mer flexibelt system för arbetskraftinvandring. Lagändringens hela syfte är alltså att göra arbetskraftsimporten mer effektiv och snabbare – för företagen.

Till exempel så har det tidigare krävts ett särskilt tillstånd för att importera arbetskraft för säsongsarbete, men detta tas nu bort. Det är arbetsgivarens behovsbedömning som ska gälla.

Även länder utanför EU
Det öppnas också upp för arbetskraftsimport från länder utanför EU. Arbetare kan sökas i tredje land efter att tjänsten utannonserats inom EU/EES och Schweiz.

Det blir även enklare att få visum för att gå på anställningsintervjuer i Sverige. Dessutom förlängs tidsgränserna både för uppehålls- och arbetstillstånd. Först beviljas ett tillstånd för som längst två år. Därefter kan det förlängas ytterligare två år. När fyra år har gått kan personen få ett permanent uppehållstillstånd.

Kommunistiska Partiet säger blankt nej till att Sverige för första gången sedan 1970-talet öppnas för arbetskraftsimport. Genom EU-utvidgningen österut aktualiserades kommunisternas krav på att kapitalägarnas import av billig arbetskraft endast ska få ske i yrken där det råder brist på arbetskraft i Sverige.

Nu bör kampen mot lönedumpning och arbetskraftsimport prioriteras och förbudet mot arbetskraftsimport måste återinföras.

Dystra varselrapporter
De underlättade reglerna för arbetskraftsimporten kommer precis när varselrapporterna blir dystrare och dystrare. Regeringens och miljöpartiets bärande argument om att det råder arbetskraftsbrist faller på sin egen orimlighet.

I riksdagens debatt som föregick beslutet sa Mikael Cederbratt från moderaterna: ”Det varslas. Vi hade en debatt i dag på morgonen om hur det ser ut i Sverige. Många hävdar lite grann att vi väl inte har någon brist på arbetskraft. Nej, just nu har vi kanske inte en generell brist på arbetskraft. Men det är brist i ett antal yrken. Det finns få svetsare, ingenjörer, läkare och undersköterskor.”

Även om Mikael Cederbratt och högerregeringen inser att det inte råder arbetskraftsbrist spelar det ingen roll. De har precis tagit bort den lilla möjlighet som fanns för samhället att reglera arbetskraftsimporten. Nu är det upp till företagen att bedöma behovet, och deras behov är att göra vinst. Det spelar ingen roll att det råder arbetslöshet inom vissa branscher, det står företagen fritt att importera arbetskraft ändå.

I propositionen till lagförslaget skriver regeringen: ”De erbjudna anställningsvillkoren får inte vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.”

Anställningsvillkor
Det sägs också att det ”nya systemet inte får underlätta för oseriösa arbetsgivare att hitta arbetskraft genom att erbjuda anställningsvillkor som är sämre än dem som gäller för arbetstagare redan bosatta i Sverige.”

Hur detta ska efterlevas överlämnas till migrationsverket som ska kontrollera att fackföreningarna fått yttra sig om anställningsvillkoren. Trots att fackföreningarna tidigare rent formellt har varit delaktiga i processen, så har det inte hindrat arbetskraftsimport där lönerna legat långt under normala svenska löner.

Samtidigt kommer riksdagen med all säkerhet ratificera Lissabonfördraget där EU:s Lavaldom görs till grundlag för unionen. EU-rätten ställs över rätten för svenska fackföreningar att strejka och blockera avtal som dumpar löne- och anställningsvillkoren i Sverige.

De nya lagarna för arbetskraftsimporten kommer att börja gälla den 15 december i år.

PÄR JOHANSSON
Proletären 47, 2008