Byggföretag vann i tyskt Vaxholmsfall

Den 3 april beslutade EU-domstolen att den tyska delstaten Niedersachsen inte kan kräva att ett utländskt byggföretag, som tillfälligt utför ett arbete i landet, ska följa ett lokalt kollektivavtal.

Det så kallade Rüffertmålet rör vilka löner som ska betalas ut vid ett bygge av en kriminalvårdsanstalt år 2004 och om den tyska delstaten har rätt att ta ut böter för att företaget inte betalat minimilön enligt kollektivavtal.

Bygget upphandlades enligt de regler som gäller i delstaten och entreprenören, Objekt und Bauregie, förband sig, och eventuella underentreprenörer, att följa kollektivavtalets regler om lön.

Det visade sig dock att det polska företag som huvudentreprenören anlitade som underentreprenör endast betalade byggnadsarbetarna 46,5 procent av den föreskrivna minimilönen. Delstaten krävde då att Objekt und Bauregie skulle betala 85000 euro (en procent av kontraktsbeloppet) i böter för att kollektivavtalet inte följts. Huvudentreprenören som vid det laget gått i konkurs företräddes av konkursförvaltaren Dirk Rüffert som menade att böterna var olagliga.

Strider mot EU-rätten
EU-domstolen menar att böterna strider mot EU-rätten. Dessutom strider den tyska delstatslagstiftningen mot EU-rätten eftersom delstaten inte får tvinga på ett gästande företag från ett annat EU-land sina lönenivåer. Det går utöver reglerna om minimiskydd i EU:s så kallade utstationeringsdirektiv. Här gör EU-domstolen en direkt hänvisning till Vaxholmsdomen från december 2007. Högre lokala löner kan betraktas som ytterligare en ekonomisk börda för det gästande företaget som kan leda till att deras tjänster förbjuds, hindras eller blir mindre attraktiva i Tyskland, heter det i domen.

Domstolen påpekar att den minimilön som föreskrivs i byggavtalet inte har fastställts på korrekt sätt. Det aktuella kollektivavtalet har nämligen inte förklarats ha allmän giltighet (upphöjts till lag), trots att Tyskland har ett system för det. Dessutom är byggavtalet endast lokalt och dels är delstatslagen endast tillämplig på offentlig upphandling och inte på privat upphandling.

LO menar att EU-domstolens dom i Rüffertmålet är ”ett hot mot hela idén med en gemensam europeisk marknad”, men att domen inte får någon omedelbar betydelse för svensk arbetsmarknad.

– Eftersom vi i Sverige har ett helt annat system för att fastställa löner än i den tyska byggsektorn, hindrar inte domen svenska fackliga organisationers möjligheter att kräva kollektivavtal om löner med utländska företag, säger Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande, i ett uttalande.

Den slutsatsen förefaller minst sagt bräcklig. Allra helst som EU-domstolen redan i Vaxholmsmålet underkände de svenska fackförbundens krav på svenska kollektivavtal och svenska genomsnittslöner.

Näringslivet positiva
Svenskt Näringsliv välkomnar Rüffertdomen.

– En inte särskilt överraskande dom, säger Lars Gellner, ansvarig för arbetsrättsfrågor på Svenskt Näringsliv. Den tyska delstaten har försökt att få ett utländskt företag att följa ett kollektivavtal utan att avtalet var allmängiltighetsförklarat av en myndighet, det strider mot EU-rätten.

Lars Gellner menar att även om domen inte får en direkt betydelse för den svenska arbetsmarknaden kan den vara intressant för den statliga utredning som snart ska analysera konsekvenserna efter Vaxholmsdomen.

Han bekräftar att det pågår en diskussion inom Svenskt Näringsliv om hur villkoren för utstationerade arbetare ska regleras men att de ännu inte har bestämt sig.

– Det finns i princip två sätt att reglera svenska löner för utstationerade arbetare. Antingen att riksdagen eller en myndighet förklarar att ett kollektivavtal har allmän giltighet inom en bransch eller område. Eller att staten lagstiftar om särskilda minimilöner. Vi har ännu inte bestämt oss vilket som är bäst, säger Gellner.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 15, 2008