Hoppa till huvudinnehåll
Av

Brittisk fackförening: Lissabonfördraget är en stor fara

– Lissabonfördraget representerar en mycket allvarlig fara för demokratin, den offentliga servicen och för oberoende fackföreningar i Europa. Det säger Alex Gordon, som är aktiv i Trade Unionists Against the EU Constitution (TUAEUC) i Storbritannien.




TUAEUC kan översättas med ungefär Fackligt aktiva mot EU-konstitutionen, och bildades 2004 för att driva kampanj mot den föreslagna konstitutionen för EU, som numera är omdöpt till Lissabonfördraget.

Fackligt initiativ  
Några av de mest framträdande initiativtagarna var Bob Crow, generalsekreterare i RMT (Järnvägs-, sjöfarts- och transportarbetarförbundet), Doug Nicholls, generalsekreterare i CYWU (Fackförbundet för lokalsamhälle och ungdom), och Joe Marino, generalsekreterare i BFAWU (Bageri- och livsmedelsarbetarförbundet).

– Lissabonfördraget kommer inte att ge fackets medlemmar några nya rättigheter. Däremot kommer det att leda till massiva privatiseringar och ge de stora företagen makt att öka exploateringen av löntagare och miljö. Det är som att skriva under en permanent thatcherism, säger Alex Gordon, som också sitter i den nationella ledningen för RMT, när vi träffas i Paris på en tvådagars internationell löntagarkonferens med ungefär 150 deltagare från 21 olika europeiska länder.

– Lissabonfördraget bygger på ett ekonomiskt system som baseras på en extrem nyliberal ideologi och som påtvingas 490 miljoner européer. Fördraget gör principerna om ”fri konkurrens” över nationsgränser till ett grundlagsfäst mål, som ska garanteras av EU:s domstol. Med Lissabonfördraget ökar EU:s domstol sin makt att genomdriva den gemensamma marknaden så som det är föreskrivet i EU:s regelverk.

Alex Gordon konstaterar att det svenska Vaxholmsfallet innebär att länder med ett väl fungerande kollektivavtalssystem kan tvingas ändra på detta för att möta EU:s lagstiftningskrav.

– Som en konsekvens kommer ni i Sverige inte längre kunna garantera lika behandling av företag och löntagare från andra länder och därmed öppna upp Sverige för olika varianter av kollektivavtal från olika länder, vilket kommer att försvaga arbetarrörelsen, och detta förebådar slutet för den svenska modellen.

EU-domstolen avgör
TUAEUC tror inte att lösningen på problemet är att försöka förändra EU:s så kallade utstationeringsdirektiv.

– Den lagliga grunden för utstationeringsdirektivet är att ta bort hinder för företagens rörlighet för att bedriva tjänster utomlands – inte att förse utstationerade löntagare med ett socialt skydd genom sina arbetsgivare.

I en konflikt mellan löntagares rättigheter och EU:s regelverk för fri rörlighet kommer den federalistiska och egenmäktiga EU-domstolen alltid att ha det slutliga avgörandet.

– Vissa personer har argumenterat att Lissabonfördraget kommer att förse löntagarna med nya rättigheter och hänvisar då till att EU:s så kallade rättighetsstadga garanterar rätten att ta till stridsåtgärder inklusive rätten att strejka. Så är inte fallet, menar Alex Gordon.

Offensiv mot arbetarna
Inhyrningen av italienska kontraktsarbetare till oljeraffinaderiet i Lindsey, Lincolnshire, är det senaste exemplet på hur arbetsgivare i Europa går på offensiv mot den organiserade arbetarrörelsen och nationella kollektivavtal.

En liknande process pågår vid Staythorpe kraftstation nära Newark, där arbetsgivare inom energisektorn vägrar att anställa lokal arbetskraft.

Det franska ingenjörsföretaget Alstom har anlitas av det privata tyska energiföretaget RWE för att bygga en kraftstation, och två utländska företag, Montpressa och FMM, har därefter fått andrahandskontrakt för konstruktionsarbetena.

– Vi såg detta problem redan under den irländska färjekonflikten 2006, då irländska sjömän byttes ut mot underbetald lettisk och polsk arbetskraft som betalades med en tredjedel av normal lön. Vi såg också i strejken inom restaurangbranschen (Gate Gourmet) 2005 hur lågbetalda brittiska kvinnor med asiatiskt ursprung ersattes med ännu sämre betald polsk arbetskraft, berättar Alex Gordon.

EU-domstolens antifackliga domar i målen Viking, Laval, Rüffert och Luxemburg understryker ytterligare detta ”race to the bottom” i tillämpning av EU:s regelverk, och de ger omfattande nya maktbefogenheter till arbetsgivarna att använda sig av kontraktsanställda över hela Europa. Domstolen och kommissionen har effektivt genomfört ett program för att begränsa medlemsstaternas möjligheter att vara herrar över sina olika sociala modeller och arbetsmarknader inom ramen för att företag tillhandahåller utstationerad arbetskraft.

– Det är helt klart att arbetsgivarnas svar på den tilltagande ekonomiska krisen är att exploatera EU:s nyliberala regelverk om ”fri rörlighet” för att kunna driva ned lönerna, marginalisera den organiserade arbetskraften och upprätthålla vinsterna, säger Alex Gordon.

Makt överförs till EU
Med Lissabonfördraget överförs makt från valda nationella regeringar till en icke-vald kommission i Bryssel. Det bekräftar kommissionens ensamrätt att ta initiativ till nya lagar och berövar medlemsstaterna rätten att kunna lägga in veto mot lagstiftning på ett över ett 60-tal områden.

Ett av de områden i Lissabonfördraget där vetorätten försvinner är transportsektorn. EU har sedan länge önskat sig en gemensam transportpolitik, som kontrolleras av EU-tjänstemän och inte av medlemsstaterna.

Ett tydligt exempel, enligt Alex Gordon, på hur transportsektorn påtvingas konkurrens är rådets direktiv 91/440/EEC från 29 juli 991. Detta direktiv ”kräver att medlemsstaterna ser till att järnvägsföretagen görs oberoende av regeringarna, introducerar kommersiell förvaltning, och skiljer förvaltningen av infrastrukturen (dvs spåren) från transporterna”.  
”EU förödande”

– Denna EU-ledda så kallade liberalisering har visat sig vara förödande i Storbritannien. Privatiseringen av underhållet ledde omgående till en katastrofal försämring av järnvägsspåren, vilket orsakat många dödsfall i olyckor bland passagerare och personal.  Privata järnvägsföretags rekordstora vinster kommer direkt från offentliga subventioner, det pågår en ständig åtstramning av järnvägsanställdas löner och biljettpriserna fortsätter att snabbt stiga, vilket gör järnvägen i Storbritannien till den dyraste i Europa. Trots detta så samtyckte EU:s transportministrar 2005 till att ”liberalisera” det inrikes järnvägsnätet till senast 2010.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          
– På EU-språk innebär ”liberalisering” en fullständig privatisering, säger Alex Gordon.

Vad detta betyder i det nyliberala EU har blivit uppenbart under senare år. Grundläggande tjänster som allmänna transporter, post, energi, telekommunikationer betraktas som vinstgivande tillgångar som ska säljas ut. Genom obligatorisk upphandling måste tjänster som blivit kvar i offentlig sektor konkurrera med andra som har privatiserats.

– Detta betyder att förr eller senare kommer välfärdsorienterade offentliga tjänster att helt försvinna, därför att dessa inte är utformade eller avsedda att kunna konkurrera med privata intressen, konstaterar Alex Gordon.

TUAEUC menar att Lissabonfördragets hot om ytterligare privatisering, militarisering och angrepp på civila rättigheter och demokrati står i motsättning till arbetarrörelsens ursprungliga syften.

– Lissabonfördraget kommer att göra EU till en högst odemokratisk stat som i grunden förändrar sättet som vi styrs av och hur lagstiftningen går till, säger Alex Gordon.

Tar tillbaka makten
Alternativet till Lissabonfördraget är enligt TUAEUC ”ett Europa av oberoende demokratiska stater som samarbetar och där medlemsstaterna har tagit tillbaka makten från Bryssel”

– Ett sådant Europa kan bara vara ett Europa där de nationella parlamenten och väljarna har tagit tillbaka sina rättigheter och där demokratin och representativa regeringar representerar folken och nationerna på vår kontinent, avslutar Alex Gordon.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären nr 16, 2009