Bra gjort Irland!

53,4 procent av irländarna röstade nej till det nya fördraget. 46,6 procent röstade ja. Valdeltagandet slutade på drygt 53 procent.

När alla röster från Donegal i norr till Cork i söder hade räknats visade det sig att bara 10 av 43 valkretsar hade en majoritet för ja.

I vissa delar av Dublin, de som ligger bortom de glassiga bank- och turistkvarteren, har dubbelt så många röstat nej som ja.

Omröstningsresultatet är ett svidande nederlag för den irländska makteliten, representerad av partierna med 162 av de 166 platserna i parlamentet, näringslivets och böndernas inflytelserika organisationer som satsat hårt på att propagera för ett ja.

Vänsterpartiet Sinn Fein är det enda partiet i det irländska parlamentet på nej-sidan. Partiets EU-parlamentariker Mary Lou McDonald kallar utslaget för en politisk chans. Hennes partiledare Gerry Adams säger att utgången är ett uttryck för att folket oroar sig för vart EU är på väg och önskar sig ”en social europeisk union”.

En annan viktig aktör på nej-sidan är The Peoples Movement, systerorganisation till Folkrörelsen Nej till EU, som motsätter sig varje försök att utveckla EU till en federal superstat och verkar för att försvara och förstärka folkstyre, demokrati och social rättvisa i Irland.

På nej-sidan finns också fredsrörelsen, en del fackföreningar - och den stenrike affärsmannen Declan Ganley och hans Libertas som motarbetar Lissabonfördraget eftersom Irlands låga skatter kunde vara i fara om det gick igenom.

– Folket har sagt sitt. I dag är det toppen att vara irländare, säger Declan Ganley.

Stort bakslag för EU
Resultatet av den irländska folkomröstningen är ett stort bakslag för EU. För att Lissabonfördraget ska kunna träda i kraft måste det godkännas av samtliga medlemsländer. Irland är det enda EU-land som har folkomröstat. I övriga medlemsländer tas beslutet i respektive parlament.

Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström är besviken över irländarnas nej. Men, påpekar hon, det är ingen katastrof:

– Det är viktigt att vi analyserar varför de röstade som de gjorde. Sedan får vi diskutera på toppmötet hur vi ska gå vidare härifrån. Jag hoppas att fler länder fortsätter med sina ratificeringar. 18 länder har redan sagt ja och alla länder bör få chansen att säga sitt.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso säger att ”resultatet ska självklart respekteras” för att genast komma med reservationer:
– Samtidigt måste vi inom EU ta ett kollektivt ansvar och gå vidare med processen.

Barroso menar att Brian Cowen, Irlands premiärminister, nu måste gripa möjligheten att inför det stundande EU-toppmötet tolka det hans folk gett uttryck för och presentera idéer för hur den europeiska unionen ska gå vidare.

Hur de högsta politiska ledarna vill försöka trassla sig ur de svårigheter som nu uppstått blir huvudfrågan på EU-toppmötet i Bryssel under midsommarhelgen.

Ett alternativ är att Lissabonfördraget läggs till handlingarna. Det är enligt EU:s egna fördrag den logiska konsekvensen av Irlands nej. Då avbryts ratifikationen och då fortsätter EU att regleras av Nicefördragets bestämmelser. Samtidigt skulle EU:s juridiska experter kunna utreda om det finns delar av Lissabonfördraget som skulle kunna tillämpas inom ramen för gällande fördrag.

Ett annat alternativ är en omförhandling av Lissabonfördraget. Då spricker alla fastlagda tidtabeller och då väcks många svåra frågor. Ska någonting strykas eller läggas till? I så fall går man tillbaka till startpunkten för ett år sedan och i så fall måste hela den pågående ratifikationsprocessen göras om. Bland stats- och regeringscheferna finns ett mycket betydande motstånd mot en omförhandling.

Ett tredje, och mest troligt, alternativ är ”business as usual”. Processen fortsätter så att 26 av de 27 EU-länderna vid slutet av året godkänt Lissabonfördraget. För många EU-regeringar kan det framstå som ett bekvämt alternativ eftersom det politiska trycket läggs på regeringen i Dublin.

Irland kan samtidigt erbjudas någon form av förtydligande deklaration från övriga EU-länder. På så vis fick Danmark sina fyra förbehåll som gjorde att ja-sidan vann i den andra folkomröstningen om Maastrichtfördraget (1993). På samma vis fick Irland ett förtydligande på toppmötet i Sevilla om neutraliteten inför den andra folkomröstningen om Nicefördraget (2002).

Oklar framtid
EU:s stats- och regeringschefer kommer förmodligen att bevilja Irland ett eller flera undantag och på så sätt en ny möjlighet att rösta om Lissabonfördraget.

Den stora oklara frågan är bara vad som finns att undanta och/eller förtydliga och som är tillräckligt för att göra om samma odemokratiska nummer lika enkelt igen och vända den starka negativa opinionen i arbetarkvarteren och på landbygden i Irland.

GÖSTA TORSTENSSON
Proletären 25, 2008