Arbetsrätten urholkas

Socialdemokratiska EU-kramare som EU-parlamentarikern Jan Andersson påstår att Lissabonfördraget med den bifogade rättighetsstadgan är ett framsteg för arbetstagarnas rättigheter. Men ett skriftligt svar på en fråga som EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson (v) ställt till EU-kommissionen visar att stadgan inte ändrar någonting i sak.

Det står i kommissionens svar att förhållandet mellan grundläggande rättigheter och rörligheten på den inre marknaden inte på något sätt kommer att påverkas av att stadgan görs juridiskt bindande. Än mer klargörande är att svaret var skrivet av den svenska EU-kommissionären Margot Wallström.

Lissabonfördraget innebär alltså status quo; marknadens fria rörlighet förblir grunden för unionen, löntagare får inga nya rättigheter till följd av EU:s nya grundlag.

Så här går det till:

• I och med att rättighetsstadgan blir juridiskt bindande ökar dess betydelse för tillämpningen av EU-rätten i medlemsländerna. Länderna kan begära förhandsbesked av EU-domstolen för att den ska tolka innebörden i stadgan. Det öppnar för att domstolen på det sättet bakvägen kan pröva frågor på områden där EU:s makt idag är begränsad och till och med utesluten.

Den metoden har tidigare utnyttjats av juristerna i Luxemburg på till exempel skatteområdet. Där har den fria rörligheten för den inre marknaden överordnats medlemmarnas självbestämmanderätt.

• Dessutom är rättighetsstadgan ganska luddig. Till exempel hänvisas i olika artiklar både till unionsrätten, nationella lagar och praxis. Det blir därför upp till EU-domstolen att utveckla och konkretisera den.

Ett exempel är Vaxholmsmålet. Det lettiska företaget Laval hävdar med stöd av Svenskt Näringsliv, att reglerna för fri rörlighet på den inre marknaden ska vara överordnade andra regelverk. Byggnads hävdar med stöd av den förra och den nuvarande regeringen, att det är de svenska reglerna gällande kollektivavtal och stridsåtgärder som ska gälla.

EU-domstolens generaladvokat har i sitt förhandsbesked i de mest väsentliga delarna stött Byggnads linje. Svenska kollektivavtal och regler för stridsåtgärder ska gälla. Det är dock fortfarande en öppen fråga om domstolen kommer att följa generaladvokatens rekommendation.

Här närmar vi oss vid kärnfrågan: Är det bra eller dåligt att oväldiga jurister i Luxemburg bestämmer politikens innehåll? Eller ska våra lagar bestämmas av våra folkvalda i riksdagshuset i Stockholm?