Arbetarkrav till försvar av svensk arbetsrätt mot EU:s hot
Flera fackavdelningar har antagit uttalanden till försvar av de svenska kollektivavtalen med anledning av förlusten i Vaxholmsmålet. Facken kräver undantag för den svenska modellen i Lissabonfördraget som snart ska ratificeras av regeringen. Här publiceras några uttalanden:
Uttalande från Byggnads avdelning 26:s årsmöte
Den sk svenska modellen med kollektivavtal har varit gällande på den svenska arbetsmarknaden i 80 år.
Sedan Sveriges inträde i den Europeiska Unionen har det svenska kollektivavtalet varit ständigt ifrågasatt och hotat. Ett hot som inte bara ifrågasatt lönenivåer och andra rättigheter på arbetsmarknaden utan de fackliga rättigheterna i sin helhet har ifrågasatts.
Efter den s.k. Lavaldomen i december 2007 har hotet mot de svenska fackliga rättigheterna hamnat i ett nytt och betydligt mer dramatiskt läge.
Domstolen slår i sin dom fast att utländska företag verksamma i Sverige enligt utstationeringsavtalet:
Inte behöver följa svenskt kollektivavtal.
Inte får utsättas för fackliga stridsåtgärder för att förmås att teckna svenskt kollektivavtal.
Detta innebär i sin tur att parterna på svensk arbetsmarknad inte längre genom avtal har rätten att reglera villkoren på svensk arbetsmarknad.
Detta i sin tur innebär att EG-domstolen nu genom sin dom öppnat den svenska arbetsmarknaden för lönedumpning och människohandel.
Hoten mot det svenska kollektivavtalet har under de senaste åren på ett förtjänstfullt sätt mötts av ett organiserat motstånd från Svenska Byggnadsarbetare förbundet. Nu har försvaret av kollektivavtalet hamnat i en ny och avgörande politisk fas.
Enligt Byggnads avd 26:s årsmöte i Sandviken den 27 mars 2008 måste Byggnads förbundsledning nu utnyttja alla tillgängliga politiska kanaler för att förmå den svenska riksdagen att i nämnd ordning kräva:
1. Ändringar i Lissabonfördraget så att svenskt kollektivavtal garanteras.
2. Säga Nej till Lissabonfördraget.
3. Begära svenskt utträde ur den Europeiska Unionen
Antaget av Byggnads avdelning 26
Försvara kollektivavtalet och den svenska modellen!
Det svenska kollektivavtalet och den svenska modellen med avtal slutna och uppgjorda mellan arbetsmarknadens parter är hotad. Utslaget i EG-domen i december 2007 och utslaget i Rüffertdomen i början av april kan bli ett hårt slag mot löntagarnas villkor och samhällets uppbyggnad.
Om inte kollektivavtalens värde kan försvaras riskerar vi en tilltagande lönedumpning, en social dumpning, en diskriminering av utstationerad arbetskraft, en snedvriden konkurrenssituation för företagen och en därpå följande utarmning av det socialt demokratiskt uppbyggda samhället. Det kan vi inte acceptera.
Politikerna måste ta sitt ansvar för medborgarna och för en samhällsbyggnad baserad på demokrati och social uppbyggnad, byggd på allas lika värde och rättigheter.
Fackföreningsrörelsen måste ta sitt ansvar för medlemmarnas och arbetstagarnas intresse, oavsett härkomst - nationell som internationell - och utan att låta partipolitiska ställningstaganden ta över medlemsnyttan. En bred uppslutning måste nås till försvar av kollektivavtalen. Därför måste politiker och fackföreningar kritiskt analysera förutsättningarna och våga ställa de krav på EU som behövs för att behålla den svenska modellen.
Svenska politiker måste infria de löften som gavs vid EU-inträdet: att svenska kollektivavtal och den svenska modellen ska vara giltig i EU. Svensk fackföreningsrörelse måste fullt ut verka för att förutsättningarna för det svenska medlemskapet i EU infrias. I annat fall måste de inleda en diskussion om en folkomröstning angående utträde ur EU.
Av ovanstående skäl kräver vi av svenska politiker i regering och i riksdag:
• att de inte skriver under EU:s fördrag om inte frågan om kollektivavtalets giltighet är löst.
• att de aktivt verkar för EU:s demokratiska beslutsprocess utvecklas och inte att politiska frågor ska avgöras av EG-domstolen.
• att svenska kollektivavtal blir allmänt bindande för företag verksamma inom landet.
• att de stödjer Europafackets förslag till förändringar i utstationeringsdirektivet och den sociala framstegsklausul Europafacket föreslagit.
• att EG-rätten ska vara underställd internationell rätt. (Se Rüffertdomen ILO C94).
*
Vi kräver också av vårt förbund och av LO:
• att förbunden breddar diskussionerna om de kollektiva avtalens betydelse bland medlemmarna.
• att de av politikerna kräver omedelbara svar om vilka förändringar som måste och kan ske på nationell nivå för att konsekvenserna av EG-domstolens dom helt ska undanröjas.
• att LO kräver omgående svar av den utredning som arbetsmarknadsministern tillsatt, om vilka konsekvenser EG-domen får på kollektivavtalets värde och den svenska modellen.
• att svensk fackföreningsrörelse överväger att inleda en diskussion om folkomröstning om utträde ur EU om inte kollektivavtalets värde kan befästas inom EU:s regler.
• att LO aktivt verkar för en landsomfattande politisk strejk om inte regeringen fullt och fast i EU arbetar för att försvara och befästa den svenska modellen och kollektivavtalets allmänna giltighet inom landets gränser.
Byggettans lagbasmöte Solna den 10 april 2008
Cirka 100 lagbasar står bakom detta upprop, tillsammans företräder de cirka 3000 byggnadsarbetare i Stockholmsområdet.
Kräv undantag för svenska modellen!
LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen borde kräva ett undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen i förhandlingarna om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag. Att inte ställa detta krav är ett svek mot svenska löntagare. Är det rimligt att en oenig EG-domstol och några livstidstillsatta domare ska avgöra svensk arbetsmarknad?
EG-domstolens besked i det så kallade Lavalmålet är ett av de allvarligaste hoten mot den svenska fackföreningsrörelsen sedan början av 1900-talet. Fackföreningar får enligt domstolen inte använda stridsåtgärder för att få till stånd hela innehållet i ett kollektivavtal, utan endast miniminivåerna. Strejkrätten underordnas den fria rörligheten av tjänster.
Bakgrund
Det började när Vaxholms kommun för fyra år sedan lade ut uppdraget att bygga om en skola på det lettiska företaget Laval un Partneri. När Byggnads inledde förhandlingar om kollektivavtal, visade det sig att de lettiska arbetarna hade 30–35 kronor i timmen. Vid denna tid var den genomsnittliga timlönen för byggarbetare i Stockholmsregionen 145 kronor. Det visade sig senare att de lettiska byggnadsarbetarna aldrig fick mer än 30–35 kronor i timmen.
Frågan drogs till Arbetsdomstolen som är skyldig att i principiella fall begära ett utlåtande från EG-domstolen om hur EG-rätten ska tolkas. Beskedet i slutet av förra året slog därför ned som en bomb. EG-domstolen gick längre än vad som tidigare betraktats som det värsta scenariot. Den förklarar att den svenska utstationeringslagen inte är förenlig med EG-rätten och ifrågasätter det svenska kollektivavtalssystemet.
Dessutom skriver domarna att den svenska Lex Britannia, som ger fackföreningarna rätt att kräva svenska kollektivavtal, är i strid med EG-rätten även om det redan finns utländska avtal.
Arbetsrätten, sociala rättigheter, ja till och med yttrande- och mötesfrihet, är inte enligt domstolen några absoluta rättigheter eller friheter.
Dagsläget
Nu pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och regeringen, något som kommer att tvinga regeringen att bekänna färg. Så länge EU:s lagstiftning inte ändras, är den svenska arbetsmarknadsmodellen hotad.
Den enda realistiska metod som flera tunga politiker förespråkar är att motsätta sig ratificeringen av Lissabonfördraget, att villkora den med att fördraget måste justeras med svenska undantag på strejkrättens område.
Mot detta har det invänts att Lissabonfördraget för in den sociala stadgan i fördraget och därför skulle vara bättre än det nuvarande fördraget. Många bedömare avfärdar dock detta resonemang, som menar att domstolen skulle ha dömt på samma sätt om det nya fördraget varit i funktion.
Därmed öppnar man för social dumpning. När nästa skola eller sjukhus ska byggas är det fritt fram för företag från andra länder att konkurrera med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Folket har inte valt ledamöter i EG-domstolen. De är oavsättliga. De deltar inte i något offentligt samtal, de fattar beslut och sedan är det locket på.
Vårt krav är att den svenska regeringen kräver ett undantag i Lissabonfördraget för att Sveriges fackföreningar garanteras sin konflikträtt för att säkerställa att svenska arbetsmarknadsregler och svenska kollektivavtal skall gälla för alla som arbetar i Sverige. I annat fall skall den svenska regeringen vägra skriva på Lissabon-fördraget.
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet avdelning Sydöst
Vi kräver också av vårt förbund och av LO:
• att förbunden breddar diskussionerna om de kollektiva avtalens betydelse bland medlemmarna.
• att de av politikerna kräver omedelbara svar om vilka förändringar som måste och kan ske på nationell nivå för att konsekvenserna av EG-domstolens dom helt ska undanröjas.
• att LO kräver omgående svar av den utredning som arbetsmarknadsministern tillsatt, om vilka konsekvenser EG-domen får på kollektivavtalets värde och den svenska modellen.
• att svensk fackföreningsrörelse överväger att inleda en diskussion om folkomröstning om utträde ur EU om inte kollektivavtalets värde kan befästas inom EU:s regler.
• att LO aktivt verkar för en landsomfattande politisk strejk om inte regeringen fullt och fast i EU arbetar för att försvara och befästa den svenska modellen och kollektivavtalets allmänna giltighet inom landets gränser.
Byggettans lagbasmöte Solna den 10 april 2008
Cirka 100 lagbasar står bakom detta upprop, tillsammans företräder de cirka 3000 byggnadsarbetare i Stockholmsområdet.
Kräv undantag för svenska modellen!
LO och förbunden, egentligen hela den samlade arbetarrörelsen borde kräva ett undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen i förhandlingarna om Lissabonfördraget – EU:s nya grundlag. Att inte ställa detta krav är ett svek mot svenska löntagare. Är det rimligt att en oenig EG-domstol och några livstidstillsatta domare ska avgöra svensk arbetsmarknad?
EG-domstolens besked i det så kallade Lavalmålet är ett av de allvarligaste hoten mot den svenska fackföreningsrörelsen sedan början av 1900-talet. Fackföreningar får enligt domstolen inte använda stridsåtgärder för att få till stånd hela innehållet i ett kollektivavtal, utan endast miniminivåerna. Strejkrätten underordnas den fria rörligheten av tjänster.
Bakgrund
Det började när Vaxholms kommun för fyra år sedan lade ut uppdraget att bygga om en skola på det lettiska företaget Laval un Partneri. När Byggnads inledde förhandlingar om kollektivavtal, visade det sig att de lettiska arbetarna hade 30–35 kronor i timmen. Vid denna tid var den genomsnittliga timlönen för byggarbetare i Stockholmsregionen 145 kronor. Det visade sig senare att de lettiska byggnadsarbetarna aldrig fick mer än 30–35 kronor i timmen.
Frågan drogs till Arbetsdomstolen som är skyldig att i principiella fall begära ett utlåtande från EG-domstolen om hur EG-rätten ska tolkas. Beskedet i slutet av förra året slog därför ned som en bomb. EG-domstolen gick längre än vad som tidigare betraktats som det värsta scenariot. Den förklarar att den svenska utstationeringslagen inte är förenlig med EG-rätten och ifrågasätter det svenska kollektivavtalssystemet.
Dessutom skriver domarna att den svenska Lex Britannia, som ger fackföreningarna rätt att kräva svenska kollektivavtal, är i strid med EG-rätten även om det redan finns utländska avtal.
Arbetsrätten, sociala rättigheter, ja till och med yttrande- och mötesfrihet, är inte enligt domstolen några absoluta rättigheter eller friheter.
Dagsläget
Nu pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och regeringen, något som kommer att tvinga regeringen att bekänna färg. Så länge EU:s lagstiftning inte ändras, är den svenska arbetsmarknadsmodellen hotad.
Den enda realistiska metod som flera tunga politiker förespråkar är att motsätta sig ratificeringen av Lissabonfördraget, att villkora den med att fördraget måste justeras med svenska undantag på strejkrättens område.
Mot detta har det invänts att Lissabonfördraget för in den sociala stadgan i fördraget och därför skulle vara bättre än det nuvarande fördraget. Många bedömare avfärdar dock detta resonemang, som menar att domstolen skulle ha dömt på samma sätt om det nya fördraget varit i funktion.
Därmed öppnar man för social dumpning. När nästa skola eller sjukhus ska byggas är det fritt fram för företag från andra länder att konkurrera med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Folket har inte valt ledamöter i EG-domstolen. De är oavsättliga. De deltar inte i något offentligt samtal, de fattar beslut och sedan är det locket på.
Vårt krav är att den svenska regeringen kräver ett undantag i Lissabonfördraget för att Sveriges fackföreningar garanteras sin konflikträtt för att säkerställa att svenska arbetsmarknadsregler och svenska kollektivavtal skall gälla för alla som arbetar i Sverige. I annat fall skall den svenska regeringen vägra skriva på Lissabon-fördraget.
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet avdelning Sydöst