Utvisningshot möttes med solidaritet
Migrationsverket vill utvisa fyrabarnsfamiljen. Trots att de kom till Sverige för över 10 år sedan. Hundratals klasskompisar, föräldrar och lärare protesterade mot utvisningsbeslutet i Hammarkullen, Göteborg.
I Hammarkullsskolans matsal är stämningen känslofylld. Barnen sjunger och spelar med sina musiklärare. Sånger och låtar om kärlek, solidaritet och rättvisa. Föräldrar kramar om sina barn och varandra.
Här håller alla samman, svensk eller utländsk bakgrund gör detsamma. Målet är att stoppa utvisningen men också att visa hur fel det är att barn som rotat sig i Sverige kan utvisas utan minsta hänsyn.
När familjen fick beskedet om utvisning, var brevet adresserat till Rion, 5 år. En ren provokation, anser familjen med vänner. Ett misstag, påstår Migrationsverket. Må så vara, men det är ett misstag som avslöjar migrationsverkets nonchalanta syn på flyktingar.
Rion är född i Sverige, och har aldrig varit i något annat land. Två av hans systrar, Urona och Urata, är också födda här, och tredje systern, Rinora, har bott här i större delen av sitt liv. Båda föräldrarna har jobb och talar svenska.
Familjen har alltså ett liv i Sverige, men ska trots det utvisas till ett Kosovo präglat av motsättningar och våld.
De kom till Sverige för 10 år sedan men fick inte uppehållstillstånd. De tvingades återvända till Kosovo men fick återigen fly.
Sedan 7 år tillbaka har de bott i Sverige, jobbat och blivit en del av samhället. De har sökt uppehållstillstånd flera gånger, men Migrationsverket anser inte att de har tillräckliga skyddsskäl och tar heller ingen hänsyn till barnen, trots att regelverket säger just att särskild hänsyn ska tas för barn.
Eftersom familjen varit papperslösa delar av tiden har de enligt byråkratin bara varit här i 6 månader.
En av de som är på plats för att protestera är Jonas Hagström med barnen Idun och Tekla. De bor i Hammarkullen och Tekla går i Rions musikklass.
– Alla med hjärta inser att det här är helt fel. Men det är heller ingen enskild företeelse, det händer tyvärr allt för ofta, säger Jonas Hagström till Proletären.
Han är inte ensam om att lyfta den politiska kopplingen. Flera lärare och föräldrar som talar från matsalens scen mellan sånger och musikuppträdanden pratar om ett systemfel, där familjer och barn drabbas gång på gång.
– Kampen för solidaritet, för en human flyktingpolitik, är en ödesfråga. Framförallt med tanke på SD:s framgångar och till exempel utvecklingen i Norge, fortsätter Jonas Hagström som också menar att det hänger ihop med de högervindar som fört med sig nedskärningar och privatiseringar.
Det är barnens musiklärare inom kulturprogrammet El Sistema som organiserar protesterna mot utvisningen. El Sistema är ett internationellt utbildningssystem med ursprung i Venezuela. Genom musiken uppmuntras barn att påverka samhället och grundtankarna är solidaritet och gemenskap.
Myndigheternas beslut att utvisa familjen är ytterligare ett exempel på Sveriges cyniska asyl- och invandringspolitik. Människor som flyr undan förföljelser utvisas, trots att de gjort allt de kan för att bli en del av sitt nya land.
Samtidigt gäller i princip öppna gränser och fri rörlighet när det gäller att flytta runt och utnyttja billig arbetskraft. En svensk flyktingpolitik måste utgå från de asylsökandes situation och behov, inte från kostnadskalkyler och trångsynt byråkrati.