Busschauffören mot seger i Venezuelaval

Söndag 14 april är dags för det venezuelanska folket att välja vem som ska efterträda Hugo Chávez som president. ”Chavisternas” kandidat, buss-chauffören Nicolás Maduro, leder stort över högeroppositionens Henrique Capriles Radonski.

Interimspresidenten Nicolás Maduro reser land och rike runt och talar på röda massmöten. Huvudbudskapet är att han lovar att fortsätta den omvandling av Venezuela som Hugo Chávez påbörjade.

Fjorton politiska partier har gett Nicolás Maduro sitt stöd. Förutom Maduros eget parti, Venezuelas förenade socialistparti (PSUV), har Venezuelanska kommunistpartiet, den forna gerillan Tupamaros och andra mindre organisationer på vänsterkanten gått samman i Stora patriotiska polen.

I kampanjen lyfter Maduro fram sin egen klassbakgrund och gör sak av att en buss-chaufför kan bli landets president. Alternativet förskräcker.

”Vill ni ha en medlem ur borgarklassen i Miraflores [presidentpalatset]? Vill ni ha en härsken kapitalist?”, frågade Maduro retoriskt på ett valmöte tidigare denna vecka.

Den välbärgade advokaten och guvernören Henrique Capriles Radonski reser också runt och samlar till massmöten, om än inte lika stora som Maduros. Inför tiotusentals demonstranter i huvudstaden Caracas anklagade Capriles regeringen för att vara full av korruption, hat och ondska.

Få tror att högeroppositionens kandidat har någon chans att vinna. Alla opinionsmätningar visar att Maduro har ett försprång på tio till tjugo procent. Allt tyder på att Capriles kommer att förlora, precis som han gjorde när han kandiderade mot Chávez i presidentvalet i oktober förra året.

För Maduro och den breda rörelsen bakom honom är det viktigt att visa på kontinuitet. Den bolivarianska revolutionen lever vidare utan Chávez, och dess framgångar kommer att försvaras och vidareutvecklas.

De största förändringarna under Chávez fjorton år som president var att oljerikedomarna börjat användas i folkets intresse, men också att de fattiga massor som förr var totalt exkluderade från det politiska livet har fått möjlighet att göra sina röster hörda.

Att den bolivarianska revolutionens satsningar på gratis utbildning och vård, bos-tadsbyggande och politiskt deltagande har brett folkligt stöd märks också i Henrique Capriles språkbruk. Det går inte att vinna ett val i Venezuela genom att förespråka en återgång till nyliberalismen.

Det var därför som Capriles redan i valkampen förra hösten sade han inte alls ville skrota de sociala programmen. Det är därför som Capriles inte öppet säger att han vill återlämna nationaliserade företag till de tidigare privata ägarna.

Men vad som sägs utåt av taktiska skäl är en sak. Interna dokument från alliansen bakom Capriles har avslöjat dess verkliga agenda efter ett maktövertagande. Den innefattar sociala nedskärningar och privatiseringar i traditionell nyliberal anda.

Maduro poängterar att den socialistiska utvecklingsplan för åren 2013-19 som Chávez lanserade i höstas ligger fast. Precis som sin företrädare är Maduro tydlig med att den enda långsiktiga lösningen är att avskaffa det kapitalistiska systemet.

Men Maduro riktar också in sig på de vardagsproblem som måste mötas här och nu.

”Vi lyckades besegra fattigdomen, vi lyckades besegra analfabetismen, och nu ska vi besegra våldskulturen”, sade han på ett valmöte i staden Maracay förra veckan.

Våldet och kriminaliteten är ett enormt problem i Venezuelas storstäder. Varje år mördas 13.000 personer, vilket gör Venezuela till ett av de värsta länderna världen. Regeringen Chávez har inte lyckats bryta den snabba negativa utveckling som följde med nyliberalismens intåg på 1980-talet.

Den som besöker huvudstaden Caracas slås av att människor som har möjlighet bokstavligt talat murar in sig. Även enkla hyreshus och lågbudgethotell innesluts av höga stängsel eller murar med krossat glas.

En del av lösningen är den pågående nyutbildningen av poliser med uppgift att arbeta på plats i områden med hög kriminalitet. Men ännu viktigare är det av Maduro lanserade projektet Rörelsen för livet och freden.

I de 79 kommuner där 86 procent av alla brott i landet begås ska det genomföras omfattande statliga satsningar på aktiviteter för ungdomar i form av kulturcenter och idrottsanläggningar. De unga ska nås redan innan de hamnar i kriminella kretsar. Kända artister och idrottsstjärnor är redan engagerade i arbetet som förebilder.

Rörelsen bakom Maduro arbetar hårt för att mobilisera folket att rösta på söndag. En stark seger skulle bekräfta att vänsterutvecklingen i landet inte vilade på en person.

En klar seger skulle också bidra till att trycka tillbaka högerkrafterna och dess ständiga försök att sabotera varje steg i riktning mot ökad social rättvisa, arbetarinflytande över produktionen eller demokratisering av medieutbudet.

Det finns dock orosmoment inför valet. Vissa krafter i och utanför Venezuela har svårt att acceptera tanken på ännu en valförlust för högern. Den venezuelanska säkerhetstjänsten avslöjade nyligen att högerextrema grupper i Centralamerika skickat legosoldater till Venezuela med uppgift att sabotera elförsörjningen och mörda ledande politiker. Men misstankarna om inblandning i planerade våldsaktioner riktas också mot oppositionella i Venezuela och mot USA.

Oavsett vad som händer de följande dagarna är detta viktigt att ha med sig. Revolutionen lever vidare. Men det gör också de krafter som oavbrutet arbetar för att sätta stopp för vänsterutvecklingen i Venezuela och övriga Latinamerika.