Hoppa till huvudinnehåll
Av

Storvinst och avskedanden på Volvo

Samtidigt som lastbilstillverkaren AB Volvo presenterade 5,8 miljarder kronor i vinst för tredje kvartalet så kom besked att 250 visstidsanställda på sammansättningsfabriken i Göteborg ska bort nästa år. Kommunisterna kräver att avskedandena dras tillbaka.


– Det är inget annat än en skandal, anser Volvoarbetaren Håkan Bylin. Det visar vilket gissel som visstidsanställningar är för oss anställda.

– För djävligt. Mot bakgrund av vinsterna skulle de kunna behålla alla metallare säger Sven-Arne Persson.

– Folk är urförbannade. Reaktionen i fabriken är en helt annan än vid varslen 2008, menar John Näsman.

Efter jobbet träffar vi utanför grindarna vid fabriken i Tuve några medlemmar i den kommunistiska partiorganisationen på Volvo lastvagnar. De skräder inte orden om företagsledningens beslut.

Sven-Arne Persson ser hur systemet med visstidsanställningar gör det lättare för företaget att avskeda.

– Det blir mindre väsen. Se på reaktionen i massmedia, hur SVT:s Västnytt bara berättar storleken på AB Volvos kvartalsvinst och inte säger något om att 250 anställda ska bort i Göteborg.

Håkan Bylin är starkt kritisk till den fackliga ledning som godkänt att företaget fått använda visstidsanställningar istället för tillsvidareanställning, som är benämningen på fast anställda.

– Jag misstror pamparna i facket. Numera går det inte att förklara för unga nyanställda att de ska organisera sig. Med visstidsanställningar blir vi som kollektiv bakbundna och får svårare att agera. Det är skrämmande hur snabbt vi hamnat i detta.

Det är inte bara arbetarna i Göteborg som drabbas. I Umeå ska 150 visstidare bort. Totalt talas det om 500 i hela Sverige, ingen vet bestämt.

Men på fabriken i Gent, som bygger för samma marknader som de svenska fabrikerna Europa, Asien och Afrika, aviserar Volvos ledning inga nedskärningar.

Här finns nämligen permitteringsavtal, såsom förr också fanns i Sverige.

– Inte så att jag försöker ställa oss här i Tuve mot arbetare vid en fabrik i Belgien. Men det är bestickande hur regelverken i olika länder påverkar var Volvos ledning väljer att göra nedskärningar, säger Sven-Arne Persson.

– För visst är det lite anmärkningsvärt att i Gent finns permitteringsfonder där staten betalar 60 procent och företaget 20 procent av de anställdas lön vid produktionssvackor. Med visstidsavtalen här i Sverige har det blivit gratis för företagen att ställa folk på gatan.

Första oktober förra året löpte återanställningsgarantin ut för alla de som tvingats bort i krisen 2008-2009.

Det är ingen hemlighet att Volvo vid återanställningar valde ut de tidigare anställda som företaget ansåg vara ”de vassaste” medan andra ratades med ofta grumliga motiveringar.

Sedan första oktober 2010 finns också ett stort antal nyanställda bland visstidarna. Det är således både ”gamla” och ”nya” visstidsanställda som Volvos ledning nu tänker gör sig av med.

– Särskilt jävligt är det för de som kommit tillbaka och som nu ska bort igen. Bland dessa finns det faktiskt en hel del som lämnade nya jobb på andra firmor för att gå tillbaka till Volvo, berättar John Näsman.

Visst är kapitalismen förfärlig och reaktionerna på fabriksgolvet varierar från förtvivlan och uppgivenhet till ilska och nymornade tankar på att ge företaget en riktig läxa.

Det var länge sedan någon nämnde ordet strejk, men nu finns också det i luften.

En viktig aspekt i sammanhanget är att vid de stora avskedandena 2008 och 2009 så gjorde företaget jätteförluster.

Nu handlar det om avskedanden av arbetare som starkt bidragit till jättevinster, som ska tvingas betala dessa med sin egen trygghet.

En annan aspekt som kommunisterna på Volvo gärna framhåller är att arbetarkollektivet ska ta vara på och använda sig av tidigare erfarenheter.

– Ett första steg vore att vi samlas till stormöte och enas om kravet att företaget ska dra tillbaka avskedandena, framhåller Sven-Arne Persson.

– Vad som sedan händer beror på oss själva.
[[nid: view_mode=inlinenode]]