Hoppa till huvudinnehåll

Hoppfull kongress i mörka tider

Kommunistiska Partiet höll sin 20:e kongress under trettondagshelgen.

Det var fullsatt i stora salen i Kommunisternas hus på Fjärde Långgatan, trots ett visst manfall då flera delegater inte kunde ta sig till Göteborg på grund av oväder och inställda tåg. De sammanlagt 58 delegaterna behandlade 93 motioner. 
Proletären

Det är i tider av krigshets, klimathot och högerpolitisk offensiv som Kommunisterna i helgen höll sin 20:e kongress. Trots detta präglades förhandlingarna och diskussionerna av en framtidstro och en övertygelse om att partiet, om det spelar sina kort rätt, har stora möjligheter att nå ut med sin politik.

För det är, som partiets vice ordförande Jan-Åke Karlsson sade i sitt öppningstal, nu som den behövs som mest.

– Jag är väldigt nöjd med hur kongressen gick, säger partisekreteraren Filip Astvald, som återvaldes till partistyrelsen under lördagen.

– Det var bra och kamratliga diskussioner som visar att vi har ett aktivt parti runtom i hela landet. Det bästa var att det var så pass många som besökte partiets kongress för första gången och vågade ta för sig och gå upp i talarstolen.

Förutom de sammanlagt omkring 160 delegaterna och åhörarna fanns även flera internationella gäster på plats. Hälsningar framfördes från bland annat Kubas och Demokratiska folkrepubliken Koreas ambassadörer i Sverige, Nationella demokratiska fronten från Filippinerna, den kämpande franska fackföreningen CGT-Trappes samt danska Kommunistisk Parti.

Kongressen fick skriftliga hälsningar från sammanlagt 20 partier och organisationer, och även två videohälsningar – från den radikala oberoende irländska EU-parlamentarikern Clare Daly, som beklagade att hon inte kunde vara på plats, och från Colombias kommunistiska parti.

Hälsningen från Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, togs emot med stående ovationer. 

– Det är positivt att Palestinasolidariteten fick en sådan framträdande plats på kongressen och att det solidaritetsarbete med Palestina som partiet alltid har bedrivit fortsätter, säger Filip Astvald.

Proletären

Till skillnad från riksdagspartierna väljer kongressen inte någon partiordförande, utan istället en kollektiv ledning i form av en partistyrelse. Den nyvalda partistyrelsen (se nästa uppslag), kommer att mötas för första gången den 27 januari och välja ett arbetsutskott och en ordförande.

Nuvarande ordförande, lokföraren Povel Johansson, har meddelat att han gärna ställer upp igen om det är partistyrelsens önskan.

Proletären
Presidiet klubbar igenom ett beslut.

Stöd den palestinska motståndskampen på dess egna villkor

Ingen klimatkamp utan klasskamp

Nej till Nato – Nej till allt samarbete med USA:s krigsmaskin

Befria välfärden från marknaden. 

Så lyder de fyra uttalanden som antogs på Kommunisternas 20:e kongress. 

Läs dem i sin helhet på kommunisterna.org.

VALTAKTIK

Kongressen fattade beslut om att Kommunisterna även i fortsättningen ska uppmana till bojkott av EU-valen – ett i svenskt partipolitik unikt ställningstagande, som grundar sig i idén att inte ge EU mer legitimitet.

– Det är bra att vi fortsätter på bojkottlinjen. Vi är också det enda partiet i landet som säger att Sverige måste lämna EU, säger Filip Astvald.

Nästa riksdagsval tog också stor plats på kongressen, trots att det ligger två år bort.

– Det gav ett bra underlag för vidare diskussion om vi ska kandidera eller ej. Det finns en chans att vi kandiderar till riksdagen för första gången på över 50 år!

Proletären
Kommunisternas partistyrelse.

KOMMUNISTERNAS PARTISTYRELSE

På kongressen tackades sex ledamöter av som inte ställde upp till omval, däribland Proletärens utrikesredaktör Marcus Jönsson som varit internationell sekreterare för partiet. Marcus Jönsson flyttar utomlands av familjeskäl men kommer fortsätta i redaktionen och som skribent för tidningen.

Störst applåder fick Elsa-Lena Åström och Marit Kalleson som lämnar PS efter lång och trogen tjänst. Elsa-Lena Åström har suttit i partistyrelsen sammanlagt fem kongressperioder i två omgångar, och Marit Kalleson har varit PS-ledamot sedan den 15:e kongressen 2008.

I sitt tacktal lyfte partiordförande Povel Johansson bådas betydelse för att hålla samman partiet under de turbulenta åren med inbördes motsättningar runt 2018 – och inte minst Marit Kallesons stora insats som kassör den gångna kongressperioden, då hon styrt upp arbetet med partiekonomin både centralt och ute i lokalavdelningarna.

Kongressen valde in följande ledamöter i den nya partistyrelsen.

Från vänster: Morgan Pettersson, lärare, Örebro, Torgny Frank, industriarbetare, Helsingborg, Joakim Karlsson, tågvärd, Borlänge, Jan-Åke Karlsson, lärare, Växjö, Vera Peterson, pensionerad fritidspedagog, Göteborg, Anders Carlsson, pensionär, Göteborg, Monica Stenberg, Ånge, Kenth Andersson, pensionerad sjuksköterska, Ludvika, Filip Astvald, partianställd, Göteborg, Povel Johansson, lokförare, Göteborg, August Eliasson, chefredaktör Proletären, Göteborg, Stig Berlin, pensionerat vårdbiträde, Lysekil, Robert Lilja, systemadministratör, Stockholm, Ingrid Frejd, sjuksköterska, Göteborg, Pia Jacobsen, universitetsanställd, Göteborg, Erik Anderson, pensionerat tidningsbud, Gislaved, Nils Råstander, anställd på hjälpmedelscentral, Stockholm. Ej på bild: Ellen Kall, logoped, Helsingborg.

RÖSTER FRÅN KONGRESSEN

Arvid Taawo, lagerarbetare, Umeå/RKU:s centralstyrelse

– Relationen mellan RKU och Kommunistiska Partiet är så pass viktig att jag självklart är här när partiet frågar. RKU har ett eget existensberättigande men det är också en skola för partiet, så jag tycker det är lärorikt att vara på plats.

Motionen som Arvid Taawo sett fram mest emot är den som handlar om huruvida Kommunistiska Partiet ska ställa upp i riksdagsvalet.

– Jag vet faktiskt inte själv var jag står i den frågan och ser fram emot att bli övertygad efter diskussionerna.

På grund av coronapandemin behövde Kommunistiska Partiets hålla sin förra kongress digital. Arvid Taawo ser nu fram emot att träffa alla delegater kan samlas på en och samma plats för att diskutera politik.

– Det blir lite mer liv i diskussionerna när det finns en riktig talarstol som alla kan gå upp i. Även om det funkade bra förra gången så är det mycket bättre nu när vi kan samlas och faktiskt träffa varandra.

Proletären
Emilia Haraldsson

Emilia Haraldsson, socialsekreterare, delegat från Jönköping

– Det är väldigt stärkande att träffa så många personer från hela landet, och som också är med i partiet. Det är roligt att se att vi alla är ganska olika, rent bakgrundsmässigt.

Emilia Haraldsson säger att det är positivt att kunna ha politiska diskussioner på kongressen med medlemmar som inte är med i den egna lokalavdelningen. Själv gick med i partiet 2018, då i avdelningen Kalmar/Nybro.

– Jag gick med på grund av ideologin och socialismen, men också på grund av det utåtriktade arbete som partiet har ägnat sig åt lokalt.

Proletären
Johan Fors och Hans Hansson

Första gången för många

 Av kongressen drygt 160 deltagare var en inte obetydlig andel relativt nya medlemmar. Två av dessa var Johan Fors och Hans Hansson, delegater från Uppsala, en av flera partiavdelningar som under kongressperioden fått många nya medlemmar. 

– Kongressen har varit jättebra. Givande diskussioner och mycket intressanta samtal, säger Johan Fors, som arbetar som lokalvårdare och gick med i Kommunistiska partiet för två år sedan.

– Jag har prenumererat på Proletären sedan 2010 och har alltid varit intresserad av politik. Men för två år sedan kände jag att det här samhället var på väg att gå rakt åt helvete. I Sverige går det lavinartat fort och klassklyftorna bara ökar. Jag var tvungen att göra något och då gick jag med i partiet.

Hans Hansson, ventilationsmontör, nickar och håller med.

– Pengar finns ju i det här samhället men de går till något helt annat. Oavsett hur mycket skattepengar du skjuter till i välfärden så åker de bara rätt ned i fickorna på en massa privata aktörer. Vi kan skjuta till miljarder, men de kommer inte komma vanligt folk till gagn.

Förskolläraren Matilda Storbacka var suppleant och fick också hoppa in som delegat från Göteborg under en av dagarna. Det kändes peppande för en förstagångsdeltagare, berättar hon. 

– Här pratas ett språk jag förstår och här tas inga omvägar. Inga kappor vänds efter vinden. Jag vill engagera mig mer för partiet och vår stadiga hållning mot imperialismen. I år tänker jag också ställa högre krav på mig själv och bilda mig och studera mer, förhoppningsvis tillsammans med andra. Förutom all matnyttig praktisk erfarenhet kongressen gav mig så gav den mig en spark i arslet att dra mitt strå till stacken.