Belgiska Volvoarbetare i framgångsrik strejk

Publicerad 30 mars 2017
Belgisk media har skrivit mycket om de strejkande Volvoarbetarna.
Belgisk media har skrivit mycket om de strejkande Volvoarbetarna.

Något att tänka på för svenska Volvoarbetare, efter att kollegorna i Gent onekligen satt sig i respekt hos företaget.

I Sverige är det lika tyst om Gentstrejken från media som från företaget och IF Metall.

Fyra dagars strejk. Det var vad som krävdes för att Volvo skulle acceptera arbetarnas krav på lastvagnsfabriken i Gent, Belgien.

I Sverige närmar sig Volvoarbetarna och alla andra metallare ett avtalslöst tillstånd. Då blir det lagligt att strejka även här, precis som det alltid är i Belgien. Det tål att tänka på.

Volvo har med Toyota som förebild sent omsider anammat det japanska lean-systemet. Lönsamheten ska höjas genom ”ständiga förbättringar” (kaizen).

Målet är att arbetarna ska ”tillföra värde till produkten” varenda sekund de har betalt. Allt annat betecknas som ”slöseri”.

Det tycks lustigt nog inte gälla chefer och tjänstemän. Som arbetare kan man däremot tvingas hota med Arbetsmiljöverket, för att få utöva rätten att kunna sätta sig ned och vila rygg och fötter någon kort stund under ett arbetspass.

I Sverige är det lika tyst om Gentstrejken från media som från företaget och IF Metall. Ett informationsblad från tre av gruppstyrelserna i Tuvefabriken i Göteborg har nämnt strejken helt kort, men utan att nämna vad den lett till.

I belgiska medier har rapporteringen varit desto intensivare. Bland annat på flamländska public service nyhetssajt De redactie.

Gentfabriken slog produktionsrekord 2016 och nu har arbetarna fått nog. Arbetsbelastningen är för hög.

Det är alltför svårt att få ledigt från jobbet. Till det kommer irritation över att den utrustning som används i arbetet är starkt föråldrad vilket gör arbetet onödigt slitsamt.

Missnöjet kulminerade den 28 februari med spontan arbetsnedläggelse på halva kvällsskiftet. De tre fackförbunden varslade om strejk.

”Våra förtroendevalda har upprepade gånger påtalat dessa problem tidigare”, slog de tre fackförbunden ACV-CSC Metea, ABVV Metaal och ACLVB fast i ett gemensamt uttalande.

Förhandlingar inleddes omedelbart med Jens Holtinger, chef för Volvos lastvagnsproduktion i Europa och Sydamerika, men utan resultat.

Strejken inleddes därför tisdag den 14 februari. Företaget gjorde sedan eftergifter steg för steg.

Varje skift om 800 arbetare skulle förstärkas med ytterligare 50-80 tillfälligt anställda under sex månader medan nya arbetssätt utarbetades. Antalet ersättare skulle fördubblas, nya ledighetsregler provas från maj och ett 40-tal gamla gaffeltruckar bytas ut.

I Belgien får arbetarna rösta innan facken skriver på avtal. ”Det är upp till arbetarna att säga vad som är tillräckligt”, som Els De Vos från fackförbundet ACV-CSC uttrycker det i HLN.

84 procent sa nej till det första budet, 85 procent till det andra och 68 procent till det tredje. I det läget trädde Jan Ohlsson från Volvos koncernledning in i förhandlingarna.

Gentfabriken är trots allt Volvos största produktionsanläggning i hela världen, med totalt över 4000 arbetare.

Med Ohlsson i spetsen lovade företaget i sitt fjärde bud att hastigheten på bandet skulle sänkas 10 procent tills alla de andra förändringarna genomförts. Detta i ett läge när Volvoledningen annars hade planerats att höja produktionen från 186 till 210 bilar per dag.

Alla arbetare skulle också få en en-gångssumma på 500 euro. 57,5 procent sa ja till detta förslag, men enligt Nieuwsblad finns en oro bland arbetarna att allt ska återgå till det gamla, när de föreslagna åtgärderna ska utvärderas efter ett halvår och de extra arbetarna dras bort.

Det finns goda skäl för den oron. Företagen ger sig aldrig, de tar möjligen en paus.

Men under mellantiden har metallarna i Gent vunnit en klar förbättring. Jo De Mey från ABVV Metaal säger också till De redactie:

”Jag tror att det kvalitativt hänt en del som kommer att inverka starkt på framtiden.”

Även det tål att tänka på för svenska Volvoarbetare, för kollegorna i Gent har onekligen satt sig i respekt hos företaget. Det framgick om inte annat av kommentaren till De Tijd från Volvos talesperson Vera Bostijn, när arbetarna avvisat det första förhandlingsbudet:

”Vi tittar just nu på hur vi ska kunna komma på talefot med arbetarna igen”.

På Tuvefabriken ska det återigen beordras impopulärt övertidsarbete under minst tre lördagar för att ta igen delar av den produktion som tappats i Gent. Vecka 23 ska produktionen höjas från 61 till 70 bilar per dagskift och från 30 till 35 bilar per kvällsskift.

Och de ”ständiga förbättringarna” rullar på. ”Slöseriet” ska krympas ytterligare.

Nog har svenska arbetare en del att lära av Volvoarbetarna i Gent?

John Näsman

Volvoarbetare